så lärer stå fast, at bärget består af sådana stratis, som äro beskrefne. Om man altså supponerar, at samma strata ej gå djupare än til 20 alnar öfver hafvet, lika med förenämde sandrygg; så skulle deraf efter Vattuminsknings hypothesen och det Celsianiska måttet, följa, at grundvalen til bärget för 900 år sedan, stått under vatten, och flygsanden i följe deraf, efter den tiden måste begynt lägga sina hvarf. Men 900 år göra icke oändeliga tidehvarf, som man bör hisna före: icke ens dubbelt eller tredubbelt så många år, på den händelsen strata skulle först börjas 40 eller 60 alnar öfver hafvet, om bärget voro så högt. Så at fastän och icke särdeles många secler skulle tarfvats til denna flygsands blåsning och öfverdragning med jord, innan den hunnit göra desse stora och höga ting; så skulle de ändock med Celsianiska Vattuminsknings måttet ingalunda kunna bestå. Åtminstone kunna icke Vattuminskningen och flygsands blåsningen göra et deri, at bevisa det oändeliga tidehvarf äro förflutne. Sådant alt har icke kunnat undfly Archiatern Linnæi skarpsynta ögon; men efter han ändock sig sjelf ej yttrat, så måste jag stanna i ovisshet, hvad minsknings mon han admitterar, eller om icke desse och flere dylike rön, torde hos honom göra jämväl sjelfva satsen tvifvelaktig.
