rare af någon particuliere orsak, än af en allmän Vattuminskning.
Eljest torde härvid förtjena någon eftertanka, at man märker huru allmän, i synnerhet ibland Allmogen, den inbillningen, eller kanske rättare sagt, böjelsen är, at göra sin lefnads art, arbete och närings-medel svårare än Förfädernas. Man beropar sig på en ungdoms förfarenhet, då lefnaden varit lättare, reflexionen och attentionen mindre, samt all ting lustigare; tilägnande altså tiden och orten det, som dependerar af kroppens constitution och årens skilnad. I Lotsens ungdom var det kanske nog af, at Fadren eller Husbonden kände och väjde klippan: sedan har han sjelf småningom fått lära känna den ena efter den andra. Kanske ock någon af händelse kommit, at aldeles lemnas åt hans egen attention och förfarenheter, som i mycket klippoga farvatten ofta kan ske; efter en liten skilnad i kosan frisäger från en nödvändighet, at känna den ena eller den andra klippan. Sådana nysskända hållas sedan ofta för nyss tilkomna eller blottade klippor; så mycket mera, om någon okunnoghet, eller vårdslöshet gifvit anledning, at Fartyg deremot förolyckats; ty då kommer ännu nödvändigheten af Styrmannens ursäkt dertil; hvaraf händer, at slike nya klippor ofta blifva ryktbare, såsom Bulichs vid Vasa och månge andre.
