Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

rare af någon particuliere orsak, än af en allmän Vattuminskning.

Eljest torde härvid förtjena någon eftertanka, at man märker huru allmän, i synnerhet ibland Allmogen, den inbillningen, eller kanske rättare sagt, böjelsen är, at göra sin lefnads art, arbete och närings-medel svårare än Förfädernas. Man beropar sig på en ungdoms förfarenhet, då lefnaden varit lättare, reflexionen och attentionen mindre, samt all ting lustigare; tilägnande altså tiden och orten det, som dependerar af kroppens constitution och årens skilnad. I Lotsens ungdom var det kanske nog af, at Fadren eller Husbonden kände och väjde klippan: sedan har han sjelf småningom fått lära känna den ena efter den andra. Kanske ock någon af händelse kommit, at aldeles lemnas åt hans egen attention och förfarenheter, som i mycket klippoga farvatten ofta kan ske; efter en liten skilnad i kosan frisäger från en nödvändighet, at känna den ena eller den andra klippan. Sådana nysskända hållas sedan ofta för nyss tilkomna eller blottade klippor; så mycket mera, om någon okunnoghet, eller vårdslöshet gifvit anledning, at Fartyg deremot förolyckats; ty då kommer ännu nödvändigheten af Styrmannens ursäkt dertil; hvaraf händer, at slike nya klippor ofta blifva ryktbare, såsom Bulichs vid Vasa och månge andre.