at vattnet under den häftigaste stormen, som natten förut kastade Väderqvarnar och många plank öfverända, varit 8 fot högt. Steg nu Vatnet 8 fot högt i Ån, huru mycket högre skulle icke vågorna drifva up på de stränder, som varit belägna för öpna Hafvet mot Västan? Och monne icke en så häftig storm, på de några och 30 timarna han påstod, skulle kunna lemna nog höga märken efter sig öfver det vanliga Vattubrynet, och på en strand af lika omständigheter med Vamlingebo upvräka en ny strandrygg? Det ser ock likt ut, at de strandryggar, som äro en verkan af de allraäldsta slika stormar, naturligen, om alt är lika, böra nu befinnas högst, efter de haft längsta tiden at ökas uppå, genom annat tilkommit mull-ämne. At genom strandvrak, vid sådana efter hvarandra infallande stormar, flere ryggar successive kunnat blifva formerade, och terrainen jemväl dymedelst utvidgad, utan at ändock vattubrynet sunkit, det synes vara ögonskenligt; likasom, at desse ryggars högd, måste, som sagt är, förhålla sig, ceteris paribus, efter åldren, är ganska sannolikt. Det är märkvärdigt, at Vamlingebo-ryggarne allenast finnas på Östra sidan; men Vattuminskningen lärer icke kunna gifva någon grund vid handen, hvarföre de saknas på den Västra; hvilken enda omständighet synes vara tilräckelig at bevisa, det ryggarne derifrån icke leda sit ursprung. Om desse ryggar voro 80 til antalet, så löper af dem ej mera, än 2 på hvart
