ord, och låter sig icke ther med nöja; sjelf anammar han icke bröderna, och förmenar them som thet göra wilja, och drifwer them ut af församlingen.
11. Min käraste, efterfölj icke thet ondt är, utan thet godt är. Then ther wäl gör, han är af Gud; och then ther illa gör, han ser icke Gud.
12. Demetrius hafwer witnesbörd af hwar man, och af sjelfwa sanningen: och wi witne ock; och I weten, at wårt witnesbörd sant är.
13. Jag hade mycket til at skrifwa; men jag wille icke med bläck och penna skrifwa tig til.
14. Men jag hoppas snart få se tig: tå wilje wi muntligen tala med hwar annan.
15. Frid ware med tig! Wännerne helsa tig. Helsa tu wännerne, hwar wid sitt namn.
Jacobs Epistel.
1. Capitel.
Jacobus, Guds och Herrans Jesu Christi tjenare, the tolf slägter, som äro här och ther förskingrade, helsning.
2. Mine bröder, håller thet för all glädje, när I fallen i mångahanda frestelser:
3. Och weter, at eder tros bepröfwelse gör tålamod:
4. Men låter tålamodet hafwa et fullbordadt werk, på thet I skolen wara fullkomne och hele, och intet fel hafwa.
5. Hwar nu någon ibland eder fattas wisdom, han bedje af Gudi, then ther gifwer enfaldeligen allom, och förwitar icke; och han skal honom gifwen warda.
6. Men han bedje i tron, icke twiflande; ty then ther twiflar, han är såsom hafwets wåg, som af wädret drifs och föres.
7. Sådan menniska tänke icke, at hon får något af HERranom.
8. En man som twiflar, är ostadig i alla sina wägar.
9. Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse,
10. Och then som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret i gräset skal han förgås.
11. Solen går up med hetta, och gräset förwissnar, och blomstret faller af, och thes sköna fägring förgås: så skal ock then rike förwissna uti sina wägar.
12. Salig är then man, som tålelgt lider frestelse; ty tå han bepröfwad är, skal han ta lifsens krona, then Gud lofwat hafwer them som honom älska.
13. Ingen säge, tå han frestad warder, at han af Gud frestad warder; ty Gud frestas icke af ondt; han frestar ock ingen.
14. Utan hwar och en warder frestad, tå han af sin egen begärelse dragen och lockad warder.
15. Ther efter, sedan begärelsen hafwer aflat, föder hon synden; men tå synden är fullbordad, föder hon döden.
16. Farer icke wille, mine käre bröder.
17. All god gåfwa, och all fullkomlig gåfwa, kommer ofwan efter, ifrå ljusens Fader, när hwilken ingen förwandling är, eller ljus och mörkers omskiftelse.
18. Han hafwer oss födt efter sin wilja, genom sanningens ord, på thet wi skulle wara förstlingen af hans kreatur.
19. Therföre, mine käre bröder, hwar och en menniska ware snar til at höra, och sen til at tala, och sen til wrede.
20. Ty mannens wrede gör icke thet rätt är för Gud.
21. Lägger förthenskul bort all orenlighet och all ondska, och anammer ordet med saktmodighet, som i eder plantadt är, thet edra själar kan saliga göra.
22. Men warer ordets görare, och
