och hwete och boskap och får och hästar och wagnar och kroppar och menniskors själar.
14. Och the äplen som tin själ begär, äro bortkomna ifrå tig; och alt thet fett och härligt war är förgångit ifrå tig; och tu skal icke nu finnat här efter.
15. Köpmännerne, som sådana waror pläga hafwa, och äro rike wordne af honom, skola stå långt ifrå, för räddhågas skul, af hans plåga, gråta och sörja,
16. Och säga: We, we then stora staden, som med silke och purpur och skarlakan beklädd war, och öfwergylld med guld och ädla stenar och perlor;
17. Ty uti en stund äro förödde sådane rikedomar; Och alle skeppare, och alle the som på skeppen wistas, och sjömän, the som til sjös handla, stodo långt ifrå,
18. Och ropade, tå the sågo röken af hans brand, sägande: Hwar är then stora stadens like?
19. Och the kastade mull på sina hufwud, och ropade, gråtande och sörjande, och sade: We, then stora staden, i hwilken alla äro rike wordne, som i hafwet hafwa haft sina skepp, af hans waror; ty uti en stund är han öde worden.
20. Fröjda tig öfwer honom himmel, och I helige Apostlar och Propheter; ty Gud hafwer dömt eder dom på honom.
21. Och en stark Ängel tog up en stor sten, som en qwarnsten, och kastade i hafwet, och sade: Med sådan hastighet skal förkastad warda then stora staden Babylon; och han skal icke nu mer warda funnen.
22. Och harpares och sångares och pipares och basuners röst skal icke mer hörd warda i tig; och alle handtwerksmän, ehwad handtwerk thet är, skola icke mer warda funne i tig; och qwarnröst skal icke mer höras i tig;
23. Och ljus på ljusastaken skal icke mer lysa i tig; och brudgummes och bruds röst skal icke mer hörd warda i tig; ty tina köpmän woro Förstar på jorden; ty i tin trolldom hafwa alla hedningar willse farit;
24. Och i honom wardt funnen Propheternas och helgonens blod, och allas theras, som dräpne äro på jorden.
19. Capitel.
Sedan hörde jag såsom en stor röst af en stor skara i himmelen, som sade: Halleluja, salighet och pris, ära och kraft ware HERranom, wår Gud!
2. Ty hans domar äro sanna och rätta; ty han hafwer dömt then stora skökan, then med sitt boleri hafwer förderfwat jorden, och hafwer hämnat sina tjenares blod utu hennes hand.
3. Och åter sade the: Halleluja; och röken gick up af ewighet til ewighet.
4. Och the fyra och tjugu Äldste, och the fyra djuren, föllo ned och tilbådo Gud, som satt på stolen, och sade: Amen, Halleluja.
5. Och en röst gick af stolen, och sade: Låfwer wår Gud, I alle hans tjenare, och I som frukten honom, både små och stora.
6. Och jag hörde en röst, såsom af en stor skara, och såsom en röst af mycket watn, och såsom en röst af stor thordön, säga: Halleluja; ty wår HERre, allsmägtig Gud, hafwer intagit riket:
7. Låt oss glädjas och fröjdas och gifwa honom ära; ty Lammets bröllop är kommit, och thes hustru hafwer sig tilredt.
8. Och henne wardt gifwit at kläda sig uti rent och skinande silke: men silket är helgonens rättfärdighet.
9. Och han sade til mig: Skrif: Salige äro the, som kallade äro til Lammets bröllop. Och han sade til mig: Thessa äro sanna Guds ord.
10. Och jag föll för hans fötter, at tilbedja honom; och han sade til mig: Se til, at tu thet icke gör; ty jag är tin och tina bröders medtjenare, som JEsu witnesbörd hafwa: tilbed Gud; ty JEsu witnesbörd är Prophetians Ande.
11. Och jag såg himmelen öppen, och si, en hwit häst; och then som satt på honom, han hette Trofast och
