Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
18Cap. 19. 20.
1. Mose Bok.

är mer på jorden, som til oss ingå kan, efter all werldens sedwänja.

32. Kom, låt oss gifwa wår fader dricka win, och läggom oss när honom, at wi måge behålla säd af wår fader.

33. Och så gåfwo de theras fader dricka win i then natten: och then äldsta gick in och lade sig när sin fader; och han wardt intet warse när hon lade sig, ej heller när hon stod up.

34. Om morgonen sade then äldsta til then yngsta: Si, jag låg i går när min fader: låt oss ock i thenna natten gifwa honom dricka win, at tu ock må gå in til honom, och lägga tig när honom, at wi behålle säd af wår fader.

35. Och så gåfwo the theslikes i then natten sin fader dricka win: och then yngsta gick ock in, och lade sig när honom; och han wardt thet intet warse när hon lade sig ned, ej heller när hon stod up.

36. Och så wordo the båda Lots döttrar hafwande af sin fader.

37. Och then äldsta födde en son, then hon kallade Moab. Af honom kommo the Moabiter, alt in til thenna dag.

38. Och then yngsta födde ock en son; och hon kallade hans namn Ammi barn. Af honom kommo Ammons barn, alt in til thenna dag.

20. Capitel.

Så for Abraham tädan in i landet söder ut, och bodde emellan Kades och Zur, och wardt en främling i Gerar.

2. Och sade om sin hustru Sara: thet är min syster. Tå sände Abimelech, Konungen i Gerar efter henne, och lät hämta henne.

3. Men Gud kom til Abimelech om natten i en dröm, och sade til honom: Si, tu måste dö för then qwinnans skull, som tu tagit hafwer; ty hon är en mans ägta hustru.

4. Men Abimelech hade ännu intet kommit wid henne, och han sade: HERre, wil tu ock dräpa et rättfärdigt folk?

5. Sade han icke til mig: Hon är min syster? Och hon sade theslikes: Han är min broder. Hafwer jag dock thetta gjort med enfaldigt hjerta och oskyldiga händer.

6. Och Gud sade til honom i drömmen: Jag wet ock, at tu det med enfaldigt hjerta gjort hafwer; therföre hafwer jag ock bewarat tig, at tu icke skulle synda emot mig, och hafwer icke tilstadt at tu skulle komma wid henne.

7. Så få nu mannen sin hustru igen; ty han är en Prophet, och låt honom bedja för tig, så behåller tu lifwet: hwar tu icke öfwergifwer henne, så wet at tu måste döden dö, och alt thet tig tilhörer.

8. Tå stod Abimelech bittida up om morgonen, och kallade alla sina tjenare, och sade alt thetta i theras åhöro: och the män fruktade sig alle swårligen.

9. Och Abimelech kallade också Abraham, och sade til honom: Hwi hafwer tu oss thetta gjort? och hwad hafwer jag brutit tig emot, at tu wille komma så stor synd uppå mig och mitt rike? Tu hafwer icke så gjort emot oss som man göra skulle.

10. Och Abimelech sade ytterligare til Abraham: Hwad hafwer tu ansett, at tu så gjorde?

11. Abraham sade: Jag tänkte, til äfwentyrs i thetta rum är ingen Gudsfruktan, och the slå mig ihjäl för min hustrus skul.

12. Och är hon sannerligen min syster; ty hon är min faders dotter, men icke min moders dotter: och jag tog mig henne til hustru.

13. Och tå Gud böd mig, at jag skulle wandra utu min faders hus, sade jag til henne: Gör thenna barmhertighet med mig, hwart wi komme, att tu säger at jag är tin broder.

14. Tå tog Abimelech får och fä, tjenare och tjenarinnor, och gaf Abraham, och fick honom igen hans hustru Sara.

15. Och sade: Si, mitt land står tig öppet: bo hwar tig täckes.

16. Och sade til Sara: Si, jag hafwer gifwit tin broder tusende silfwerpenningar: si, han skal wara tig til en ögnatäckelse för alla them som när tig äro, ehwart tu far, och en förswarare.

17. Och Abraham bad til Gud; och