Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Capitel 23.

Saras död. Abrahams graf.

1. Sara lefde i hundrade sju och tjugu år;

2. Och blef död i den hufwudstaden, som kallas Hebron, i Canaans lande: Då kom Abraham till att sörja och begråta henne.

3. Sedan stod han upp ifrå hennes lif, och talade till Hets barn, och sade:

4. Jag är en främling och en gäst när eder, gifwer mig en arfrätt till begrafning när eder, att jag må begrafwa min döda, som för mig ligger.

5. Då swarade Hets barn Abraham, och sade till honom:

6. Hör oß, käre herre, du äst en Guds Förste när oß; begraf din döda uti wåra bästa grifter: Ingen menniska af oß skall förwägra dig, att du begrafwer din döda i hans graf.

7. Då stod Abraham upp, och bugade sig för landens folke, nämliga för Hets barnom.

8. Och han talade med dem och sade: Är det eder i sinnet, att jag begrafwer min döda, som för mig ligger, så hörer mig, och beder för mig inför Ephron, Zoars son.

9. Att han gifwer mig sina dubbelkulo, den han hafwer i ändanom på sinom åker, för reda penningar; låter mig henne få när eder till en arfgrift.

10. Ty Ephron bodde ibland Hets barn. Då swarade Ephron, den Hetheen, Abraham i Hets barnas åhöro, för allom dem, som ut och in gingo genom hans stadsport, och sade:

11. Nej, min herre, utan hör till hwad jag säga will: Jag gifwer dig åkren och den kulon med, som derinne är, och gifwer dig honom för mitt folks barnas åsyn, till att begrafwa din döda.

12. Då bugade sig Abraham för landsens folke;

13. Och talade till Ephron i landsens folks åhöro, och sade: Will du höra mig, så tag penningar af mig för åkren, de jag dig gifwa will; och så will jag der begrafwa min döda.

14. Ephron swarade Abraham, och talade till honom:

15. Min herre, hör dock mig: Marken är wärd fyrahundrade siklar silfwer; men hwad kan det draga emellan mig och dig? Begraf man din döda.

16. Abraham hörde Ephron, och wog honom penningarna till, som han nämnt hade, hwilket Hets barn åhörde, nämliga fyrahundrad siklar silfwer, som då gäfwe och gängse woro.

17. Och så wardt Ephrons åker, der den dubbelkulan inne war, twärsöfwer Mamre, tillegnad Abraham till ewärdeliga ägo, med kulone derinne, och med all trä omkring åkren,

18. I Hets barnas och allas deras åsyn, som genom hans stadsport ut och in gingo.

19. Sedan begrof då Abraham Sara sina hustru uti kulone i åkrenom, den dubbel war, twärsöfwer ifrå Mamre, det är Hebron i Canaans lande.

20. Och alltså wardt Abraham stadfäst den åkren, och kulan, till begrafningsegendom af Hets barnom.

Capitel 24.

Eleasar swär, sändes, beder, finner Rebecka, kommer igen.

1. Och Abraham war gammal och wäl ålderstigen; och HERren hade wälsignat honom i all stycke.

2. Då sade han till sin äldsta hustjenare, den all hans tingest förestod: Lägg dina hand under mina länd;

3. Och swär mig wid HERran, himmelens och jordenes Gud, att du icke tager minom sone hustru af Canaans döttrar, ibland hwilka jag bor;

4. Utan far in uti mit fädernesland, och till mina slägt; och tag minom sone Isaac hustru.

5. Tjenaren sade: Om så hände, att qwinnan icke wille komma med mig in i detta land, skall jag då låta din son komma dit i landet igen, dädan du kommen äst?

6. Abraham sade till honom: Wakta dig derföre, att du icke förer min son dit igen.

7. HERren himmelens Gud, som mig tog utu mins faders huse, och utu mitt födsloland, den med mig talat, och mig deßlikes sworit och sagt hafwer: Detta landet will jag gifwa dine säd; han skall sända sin Ängel framför dig, att du skall