igen af sine moder, och hans fader hafwer honom kär.
21. Då sade du till dina tjenare: Hafwer honom hitned till mig, och jag will göra honom godt.
22. Men wi swarade minom herra: Pilten kan icke komma ifrå sinom fader: Hwar han komme honom ifrå, dödde han.
23. Då sade du till dina tjenare: Hwar edar yngste broder icke kommer här med eder, skolen I icke mera komma för min ögon.
24. Då forom wi upp till din tjenare, min fader, och sadom honom mins herras tal.
25. Då sade wår fader: Farer åter bort, och köper oß någon spisning.
26. Men wi sade: Wi kunne icke fara derned, med mindre wår yngste broder är med oß, så wilje wi fara derned; ty wi kunne icke komma för den mansens ögon, hwar wår yngste broder icke är med oß.
27. Då sade din tjenare, min fader, till oß: I weten, att min hustru hafwer födt mig twå.
28. Den ene gick bort ifrå mig, och det sades, att han skulle wara ihjälrifwen; och jag hafwer ej sett honom allt härtill.
29. Skolen I ock taga denna ifrå mig, och honom wederfars något ondt, så warden I drifwande min grå hår med sorg ned i grafwena.
30. Om jag nu komme hem till din tjenare, min fader, och pilten woro icke med oß, efter hans själ hänger intill deßes själ;
31. Så sker det, då han ser, att pilten icke är tillstädes, att han dör: Så worde wi dine tjenare, dins tjenares, wårs faders grå hår förande med hämmer ned i grafwena.
32. Ty jag, din tjenare, hafwer warit minom fader god för pilten, och sagt: Hafwer jag icke honom till dig igen, så will jag hafwa skuld i alla mina lifsdagar.
33. Derföre, låt din tjenare blifwa här qwar minom herra för en träl i piltens stad; och låt pilten fara upp md sina bröder.
34. Förty huru skulle jag fara upp till min fader, när pilten är icke med mig? Jag finge se den jämmer, som min fader uppåkomme.
Capitel 45.
Joseph bekänd. Jacob kallas, gläds.
1. Då kunde icke Joseph hålla sig för allom dem, som omkring stodo, och han ropade: Går alle ut ifrå mig. Och stod ingen när honom, då Joseph bekände sig för sina bröder.
2. Och han gret öfwerljudt, så att de Egyptier och Pharaos tjenare det hörde.
3. Och han sade till sina bröder: Jag är Joseph; lefwer min fader ännu? Och hans bröder kunde intet swara honom; så förskräckte woro de för hans ansigte.
4. Men han sade: Går dock hit till mig. Och de gingo till honom, och han sade: Jag är Joseph edar broder, den I hafwen sålt in uti Egypten.
5. Och nu låter det icke bekymra eder, och tänker icke att jag derföre är wred, att I hafwen sålt mig hit; ty för edra wälfärds skull hafwer Gud sändt mig hit för eder.
6. Ty det är nu tu år, att dyr tid hafwer warit i landena; och äro ännu fem år, att ingen plöjning eller uppskörd skall warda.
7. Men Gud hafwer sändt mig hit för eder, att han will låta eder blifwa qwara på jordene, och hålla eder wid lif genom stor under.
8. Så hafwen icke nu I sändt mig hit, utan Gud: Han hafwer gjort mig såsom en fader till Pharao, och till en herra öfwer allt hans hus, och till en Första i hela Egypti land.
9. Skynder eder nu, och farer upp till min fader, och säger honom: Det låter din son Joseph säga dig: Gud hafwer satt mig till en herra i hela Egypti land; kom ned till mig, försumma dig icke.
10. Du skall bo i det landet Gosen, och wara hardt när mig, du och din barn, och din barnabarn, din får och fä, och allt det ditt är.
11. Jag will der försörja dig; ty det
