Ps. 38. 39. 40. Psalmerne. 560
de, skulle the högeligen berömma sig öfwer mig. 18. Ty jag är gjord til at lida, och min wärk är altid för mig. 19. ty jag gör min missgerning kunnig, och sörjer för min synd. 20. Men mine fiender lefwa, och äro mägtige; the mig utan skuld hata, äro store. 21. Och the mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig, therföre at jag far efter thet godt är. 22. Förgät mig icke; HERre min Gud, war icke långt ifrå mig. 23. Skynda tig til at göra mig bistånd, HERre, min hjelp.
39. Psalm. En Psalm Davids, til at föresjunga för Jeduthun. 2. Jag hafwer satt mig före, jag wil taga mig wara, at jag icke syndar med min tunga: jag wil hålla min mun tilbaka såsom med betsel, efter jag så måste se then ogudaktiga för mig. 3. Jag är tystnad och stilla worden, och tiger om glädjen, och måste fräta min sorg i mig. 4. Mitt hjerta är brinnande i mig, och när jag tänker ther uppå, warder jag uptänd: jag talar med min tunga. 5. Men HERre, lär mig dock, at thet måste få en ända med mig, och mitt lif et mål hafwa, och jag hädan måste. 6. Si, mine dagar äro en twärhand för tig, och mitt lif är såsom intet för tig: huru platt intet äro alla menniskor, the dock så säkra lefwa! Sela. 7. The gå bort såsom en skugge, och göra sig mycken onyttig oro: the samla tilhopa, och weta icke ho thet få skal. 8. Nu HERre, wid hwad skal jag trösta mig? Uppå tig hoppas jag. 9. Fräls mig ifrån alla mina synder, och låt mig icke för the galna til spott warda. 10. Jag wil tiga, och icke uplåta min mun: tu skal wäl görat. 11. Wänd tin plåga ifrå mig; ty jag är försmäktad för tin hands straff. 12. När tu en tuktar för syndens skul, så warder hans fägring förtärd såsom af mal. Ack! huru platt intet äro dock alla menniskor! Sela. 13. Hör min bön, HERre, och förnim mitt ropande, och tig icke öfwer mina tårar; ty jag är en främling för tig, och en gäst, såsom alla mina fäder. 14. Håll up af mig, at jag wederqwicker mig, förr än jag bortfar, och är icke mer här.
40. Psalm. En Psalm Davids, til at föresjunga. 2. Jag förbidde HERran, och han böjde sig til mig, och hörde mitt rop; 3. Och drog mig utu then grufweliga kulan och utu träcken, och satte mina fötter uppå et hälleberg, så at jag wigt gå kan; 4. Och hafwer gifwit mit en ny wisa i munnen, til at låfwa wår Gud: thet skola månge se, och frukta HERran, och hoppas uppå honom. 5. Säll är then, som sitt hopp sätter til HERran, och icke wänder sig til the högfärdiga och the ther med lögn omgå. 6. HERre, min Gud, stora äro tina under och tina tankar, som tu på oss bewisar: tig är ingen ting lik: jag wil förkunna them, och ther om säga, ändock the stå icke til at räkna. 7. Offer och spisoffer behaga tig intet; men öronen hafwer tu öpnat mig: tu wil hwarken bränneoffer elller syndoffer. 8. Tå sade jag: Si, jag kommer; i boken är skrifwit om mig: 9. Tin wilja, min Gud, gör jag gerna, och tin lag hafwer jag i mitt hjerta. 10. Jag wil predika rättfärdigheten uti then stora församlingen: si, jag wil icke låta stoppa mig munnen til; HERre, tu wet thet. 11. Tin rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjerta; om tin sanning och om tin salighet talar jag; jag fördöljer icke tin godhet och trohet uti then stora församlingen. 12. Men HERre, sänd dock icke tin barmhertighet ifrå mig: låt tin bodhet och trohet bewara mig altid.
