Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/915

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Cap. 3. 4.911
Matthei Evangelium.

honom, och hela Judiska landet, och alla land som ligga ut med Jordan,

6. Och läto döpa sig af honom i Jordan, och bekände sina synder.

7. Tå han såg många utaf the Phariseer och Sadduceer komma til sin döpelse, sade han til them: I huggormars afföda, ho hafwer eder föregifwit, at I skolen undfly den tilkommande wreden?

8. Görer förthenskul sådan frukt, som bättring tilhörer.

9. Och tänker icke, at I wiljen säga wid eder sjelfwa: Wi hafwe Abraham til fader; ty jag säger eder, at Gud är mägtig upwäcka af thessa stenar Abrahe barn.

10. Nu är ock yxen satt til roten på trän: therföre hwart och ett trä, som icke gör god frukt, blifwer afhuggit, och kastadt i elden.

11. Jag döper eder i watn, til bättring; men then efter mig kommer är starkare än jag, hwilkens skor jag icke är wärdig at bära: han skal döpa eder med then Heliga Anda och med eld.

12. Och han hafwer sin kastoskofwel i sin hand; och han skal rensa sin loga, och han skal församla sitt hwete i ladan; men agnarna skal han upbränna i ewinnerlig eld.

13. Tå kom JEsus af Galileen til Jordan, til Johannes, at han skulle låta döpa sig af honom.

14. Men Johannes förwägrade honom, och sade: Mig behöfwes, at jag worde döpt af tig; och tu kommer til mig!

15. Tå swarade JEsus, och sade til honom: Låt thet nu så ske; så bör thet sig wara med oss, att wi upfylle all rättfärdighet. Tå tilstadde han honom thet.

16. Och när Jesus war döpt, steg han strax up af watnet; och si, tå wardt honom himmelen öpnad, och han såg Guds Anda nederfara, som en dufwa, och komma öfwer honom.

17. Och si, en röst af himmelen sade: Thenne är min käre Son, i hwilken jag hafwer et godt behag.

4. Capitel.

Tå wardt JEsus förd af Andan i öknen, på thet han skulle försökas af djefwulen.

2. Och när han hade fastat i fyratio dagar och fyratio nätter, så hungrade honom.

3. Och frestaren gick fram til honom, och sade: Äst tu Guds Son, så säg, at thessa stenar warda bröd.

4. Tå swarade han, och sade: Thet är skrifwit: Menniskan lefwer icke allenast af bröd, utan af hwart och et ord som går af Guds mun.

5. Tå tog djefwulen honom med sig til then heliga staden, och satte honom öfwerst på tinnarna af templet,

6. Och sade til honom: Äst tu Guds Son, så gif tig här utföre; ty thet är skrifwit: Han skal gifwa sina Änglar befallning om tig; och the skola bära tig på sina händer, at tu icke skal stöta tin fot emot stenen.

7. Tå sade JEsus til honom: Thet är ock skrifwit: HERran tin Gud skal tu icke fresta.

8. Tå tog åter djefwulen honom med sig uppå et ganska högt berg, och wiste honom alla riken i werlden och theras härlighet,

9. Och sade til honom: Alt thetta wil jag gifwa dig, om tu faller ned, och tilbeder mig.

10. Tå sade JEsus til honom: Gack bort, Satan; ty thet är skrifwit: HERran tin Gud skal tu tilbedja, och honom allena skal tu tjena.

11. Tå öfwergaf djefwulen honom; och si, Änglarne gingo fram, och tjente honom.

12. Tå nu JEsus hörde, at Johannes war fången, drog han in i Galileen;

13. Och öfwergaf Nazaret, och kom och bodde i Capernaum, som ligger wid hafwet, på gränsen wid Zabulon och Nephthalim;

14. På thet at fullkomnas skulle thet som sagdt war genom Esaia Propheten, som sade:

15. Thet landet Zabulon, och thet