landet Nephthalim, wid hafwets wäg, på thenna sidan Jordan, och then hedniska Galileen:
16. Folket, som satt i mörkret, hafwer sett et stort ljus; och them, som bodde i dödsens engd och skugga, är et ljus upgångit.
17. Ifrå then tiden begynte JEsus til at predika, och sade: Görer bättring; himmelriket är kommit hardt när.
18. När JEsus gick ut med thet Galileiska hafwet, såg han twå bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder: the kastade sina nät i hafwet; ty the woro fiskare.
19. Och han sade til them: Följer mig; jag wil göra eder til menniskors fiskare.
20. The öfwergåfwo strax näten, och följde honom.
21. Och när han gick fram bättre, såg han twå andra bröder, Jacob Zebedei son, och Johannes, hans broder, i båten med theras fader Zebedeus, botande sina nät; och han kallade them.
22. Strax öfwergåfwo the båten och sin fader, och följde honom.
23. Och JEsus gick omkring alt Galileiska landet, och lärde i theras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och botade allahanda sjukdom och krankhet i folket.
24. Och hans rykte gick öfwer hela Syrien; och the hade til honom alla the ther kranke woro af mångahanda sjukdom, och wärkbrutna och besatta och månadsrasande och borttagna; och han gjorde them alla helbregda.
25. Och honom följde mycket folk utaf Galileen och utaf the tio städer och utaf Jerusalem och utaf Judeen och utaf the land på thenna sidan wid Jordan.
5. Capitel.
När han såg folket, steg han uppå et berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram til honom.
2. Tå öpnade han sin mun, lärde them, och sade:
3. Salige äro the, som äro andelige fattige; ty himmelriket hörer them til.
4. Salige äro the bedröfwade; ty the skola få hugswalelse.
5. Salige äro the saktmodige; ty the skola besitta jorden.
6. Salige äro the, som hungra och törsta efter rättfärdigheten; ty the skola blifwa mättade.
7. Salige äro the barmhertige; ty them skal ske barmhertighet.
8. Salige äro the renhjertade; ty the skola se Gud.
9. Salige äro the fridsamme; ty the skola kallas Guds barn.
10. Salige äro the, som lida förföljelse för rättwisans skul; ty them hörer himmelriket til.
11. Salige ären I, när menniskorna försmäda och förfölja eder och säga alt ondt emot eder, ljugande, för min skull.
12. Glädjens och fröjder eder; ty eder lön är stor i himmelen; förty the hafwa sammalunda förföljt Propheterna, som hafwa warit för eder.
13. I ären jordens salt. Är thet så, at saltet mister sin sälta, hwarmed skal man tå salta? Til intet mer är thet nyttigt, utan at man kastar thet ut, och låter thet trampas af menniskorna.
14. I ären werldens ljus: icke kan then staden döljas, som ligger på et berg.
15. Icke tänder man heller ljus, och sätter thet under en skäppa, utan på en ljusastaka, at thet lyser alla them som i huset äro.
16. Så låter edert ljus lysa för menniskorna, at the måga se edra goda gerningar, och prisa eder Fader, som är i himmelen.
17. I skolen icke mena, at jag är kommen til at uplossa lagen eller Propheterna: jag är icke kommen til at uplossa, utan til at fullborda.
18. Ty jag säger eder för sant, til thes at himmel och jord förgås, warder ej förgången then minsta bokstafwen, icke heller en prick af lagen, förr än thet är alt skedt.
19. Therföre, hwilken som uplossar et af thessa minsta buden, och lärer så menniskorna, han skal kallas then
