Hoppa till innehållet

Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/933

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
Cap. 16. 17.929
Matthei Evangelium.

med sina Änglar; och tå skal han löna hwar och en efter hans gerningar.

28. Sannerligen säger jag eder: Här äro några ståndande, som icke skola smaka döden, til thes the få se Menniskones Son komma i sitt rike.

17. Capitel.

Och sex dagar ther efter tog JEsus Petrum och Jacobum och Johannem, hans broder, til sig, och hade them afsides up på et högt berg,

2. Och wardt förklarad för them, och hans ansikte sken som solen, och hans kläder wordo hwita som et ljus.

3. Och si, them syntes Mose, och Elias, talande med honom.

4. Tå swarade Petrus och sade til JEsum: HERre, här är oss godt wara: wilt tu, så wilje wi här göra tre hyddor, tig en, och Mosi en, och Elie en?

5. Wid han ännu talade, si, en ljus sky omskyggde them; och si, en röst utu skyn sade: Thenne är min käre Son, i hwilken jag hafwer et godt behag; honom hörer.

6. Och när Lärjungarne thet hörde, föllo the på sitt ansikte, och wordo swårligen förfärade.

7. Men JEsus gick til, och tog på them, och sade: Står up, och rädens icke.

8. Men tå the uplyfte sin ögon, sågo the ingen, utan JEsum allena.

9. Och när the gingo ned af berget, böd JEsus them, och sade: Säger för ingen denna synen, til thes Menniskones Son är upstånden ifrå the döda.

10. Och frågade honom hans Lärjungar och sade: Hwi säga tå the Skriftlärde, at Elias måste komma tilförene?

11. JEsus swarade och sade til them: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen.

12. Men jag säger eder: Elias är allaredan kommen, och the kände honom intet; utan gjorde honom hwad the wille. Sammalunda skal ock Menniskones Son lida af them.

13. Tå förstodo Lärjungarne, at han sade them om Johanne Döparen.

14. Och när the kommo til folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä;

15. Och sade: HERre, förbarma tig öfwer min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i wattnet:

16. Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och the kunde intet hjelpa honom.

17. Tå swarade JEsus, och sade: O tu otrogna och genwördiga slägte, huru länge skall jag wara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafwer honom hit.

18. Och JEsus hotade honom, och djefwulen gick ut af honom; och drängen wardt helbregda i samma stund.

19. Tå gingo Lärjungarna til JEsum afsides, och sade: Hwi kunde icke wi drifwa honom ut?

20. JEsus sade til them: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I hafwen trona som et senapskorn, tå mågen I säga til detta berget: Gack hädan dit bort, och thet skall gå; och eder warder intet omöjeligit.

21. Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto.

22. Men tå the wistades i Galileen, sade JEsus til them: Thet skall ske, at menniskones Son warder öfwerantwardad i menniskors händer:

23. Och the skola dräpa honom, och tredje dagen skall han stå up igen. Och the wordo storliga bedröfwade.

24. Och när the kommo til Capernaum, gingo the, som skattpenningen plägade upbära, til Petrum, och sade: Plägar icke eder mästare gifwa skattpenning?

25. Tå sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom JEsus, och sade: Hwad synes tig, Simon? Af hwem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af the främmande?

26. Sade Petrus til honom: Af the främmande. Tå sade JEsus til honom: Så äro ju barnen fri.

27. Men på thet wi icke skole förarga