Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/935

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
Cap. 18. 19.931
Matthei Evangelium.

och alt thet han ägde, och betalas med.

26. Tå föll then tjenaren ned, och tilbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig; jag wil alt betala tig.

27. Tå warkunnade Herren sig öfwer then tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom til thet han war skyldig.

28. Tå gick ghen tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom war skyldig hudnrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betal thet tu äst skyldig.

29. Tå föll hans medtjenare til hans fötter, och bad honom, sägande: Haf tålamod med mig; jag wil alt betala tig.

30. Men han wille icke; utan gick bort och kastade honom i fängelset, så länge han betalade thet han war skyldig.

31. Tå nu andra hans medtjenare sågo thet som skedde, tycktes the thet ganska illa wara, och kommo och kungjorde sin Herre alt thet skedt war.

32. Tå kallade hans Herre honom för sig, och sade til honom: Tu skalkaktige tjenare, alt thet tu skyldig war, gaf jag tig til; ty tu bad mig:

33. Skulle tu ock icke hafwa förbarmat tig öfwer tin medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfwer tig?

34. Och hans Herre wardt wred, och antwardade honom bödlarna i händer, til thes thet war alt betaladt, som han honom skyldig war.

35. Så skal ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edert hjerta, hwar och en sin broder, thet the bryta.

19. Capitel.

Och thet begaf sig, när JEsus hade fullkomnat thet talet, gick han utaf Galileen, och kom in i Judee landsändar, wid sidan af Jordan.

2. Och honom följde mycket folk; och han gjorde them ther helbregda.

3. Tå gingo the Phariseer fram til honom, frestande honom, och sade til honom: Är thet ock rätt, at man skiljer

4. Tå swarade han och sade til them: Hafwen I icke läsit, at then som gjorde menniskiorna af begynnelsen, man och qwinna gjorde han them,

5. Och sade: Föthenskul skal en man öfwergifwa fader och moder, och blifwa när sin hustru; och the tu warda et kött.

6. Så äro the icke nu tu, utan et kött. Thet nu Gud hafwer sammanfogat skal menniskan icke åtskilja.

7. Tå sade the til hnom: Hwi böd tå Moses gifwa skiljobref, och öfwergifwa henne?

8. Sade han til them: För edert hjertas hårdhets skul tillstadde Moses, at I måtten öfwergifwa edra hustrur; men af begynnelsen war thet icke så.

9. Men jag säger eder: Then som skiljer sin hustru ifrå sig, utan för hors skul, och tager en annan, han gör hor; och then som tager then öfwergifna, han gör hor.

10. Tå sade hans Lärjungar til honom: Hafwer mannens sak sig så med hustrun, tå är icke godt gifwa sig i ägtenskap.

11. Tå sade han til them: Hwar man tager icke thetta ordet, utan the, hwilka thet blifwer gifwit.

12. ty somlige snöpte äro som så äro födde af moderlifwet; och somlige snöpte äro, som är snöpte af menniskor; och somlige snöpte äro, som sig sjelfwa hafwa snöpt för himmelrikets skul. Hwilken som kan tagat, han taget.

13. Tå wordo barn burna til honom, at han skulle lägga händer på them, och bedja; men Lärjungarne näpste them.

14. Tå sade JEsus: Låter betämma barnen, och förmener them icke komma til mig; ty sådana hörer himmelriket til.

15. Och när han hade lagt händer på them, gick han tädan.

16. Och si, en gick fram, och sade til honom: Gode Mästare, hwad godt skal jag göra, at jag må få ewinnerligt lif?


302