Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/943

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
Cap. 24.939
Matthei Evangelium.

för the utwaldas stul, stola the dagar warda förstäckte.

23. Om nägon säger tä til eder: Si, här är Christus, eller ther, sä tror thet intet.

24. Ty falske Christi och falste Propheter stola uptomma, och stola göra stora tekn och under, sä at om möjeligt wore/ stola ock the uNvalde förforde warda.

25. Si, jag haftvcr sagt eder thet framfbre ät.

26. Therföre, om the tä saga til eder: Si, han är uti öknen; gär icke ut: Si, han är i kammarcn; tror thet icke.

27. Ty säsom ljungelden gär ut af öster, och synes alt in til wäster, sä warder ock Mennistones Sons tilkommelse.

28. Men ther som ätelen är, tit församla siq ock örnarne.

29. Men strax efter then tidens wedermöda stal solen blifwa mörk, och mänen stal icke giftva sitt sten, och stjernorna stola falla af Himmelen, och himlarnas krafter stola bafwa.

30. Och tä stal synas Mennistones Sons tekn i Himmelen; och tä stola alla slägter pä jorden jämra sig, och stola se Mennistones Son komma i Himmelens sty, med stör kraft och härlighet.

31. Och han stal utsända sina Anglar, med hög basuns röst, och the stola församla Hans utwalda ifrä the fyra wäder, ifrä then ena Himmelens ända til then andra.

32. Af fitonaträet larer en liknelse: När nu thes qwistar knoppas, och löfwet begynner spricka ut, sä weten I, at sommaren är hardt när;

33. Sä ock, när I sen alt thetta, sä weter, at thet är hardt för dören.

34. Sannerligen sager jag eder: Thetta slägtet stal icke förgäs, fbrr an alt thetta ster.

35. Himmel och jord stola förgss; ,nen niina ord stola icke förgäs.

36. Men om then dagen och om then stunden wet ingen, icke Änglarne i Himmelen, utan min Fader allen«.

37. Men lila som thet »rar i Noe tid, sä stal ock Mennistones Sons tilkommelse wara.

38. Ty säsom the woro i the dagar för ftoden, the äto och drucke, togo hustrur, och gäftros man, in til then dagen tä Noe gick i arten,

39. Och wißte intet af, förr an ftoden kom och tog them allesamman bort, sä stal ock Mennistones Sons tilkommelse wara.

40. Tä stola twä wara ute pä marken; then ene blifwer uptagen, then andre blifwer qwarlätcn.

41. Twä stola mala pä en qwarn; then ene bliftver uptagen, then andre bliftver qwarläten.

42. Waker förthenstul; ty I weten icke hwad stund eder HCRre warder kommande.

43. Men thet stolen I weta, atwisite husbonden hwad stund tjuftrcn stulle komma, fönvißo watade han, och lät icke upbryta sitt hus.

44. Therföre warer I ock redo; ty then stund I icke menen, warder Mennistones Son kommande.

45. Hwilken är nu en trogen och snäll tjenare, som Herren haftver satt bfwer sitt husfolt, at han stal gifwa them mal i rättan tid.

46. Salig är then tjenaren, som Hans her« finner sä görande, när han kommer.

47. Sannerligen säger jag eder: Han stal sätta honom bfwer alla sina ägodelar.

48. Men om sä är, at then onde tjenaren säger i sitt hjerta: Min herre kommer icke ännu brädt;

49. Och begynner sä stä sina medtjenare, ja, äta och dricka med the druckna;

50. Sä kommer then tjenarcns hen-e, then dag han intet wäntar honom, och then stund han icke menar,

51. Och stal sönderhugga honom, och giftva honom Hans lön med strymtare: ther stal wara grät och tanda« gnißlan.