Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/944

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs
940Cap. 25.
Matthei Evangelium.

25. Capitel.

Tå warder himmelriket litt tio jungfrur, soM togo sina lampor, och gingo ut emot brudgummen.

2. Men fem af them woro wisa, och fem fäwitsta.

3. The fäwitsta togo sina lampor, och togo ingen olja med i sig;

4. Men the »risa togo olja i sina käril, samt med lamporna.

5. Tä nu brudgummen dröjde, blefwo the all« sömniga, och softvo.

6. Men om midnattstid warbt et anstri: Si, brudgummen kommer; gär ut emot honom.

7. Tä stodo alla the jungfrurna up, och redde sina lampor til.

8. Tä sade the fäwitsta til the wisa: Giftver oß af eder olja; ty wära lampor stock«».'

9. Tä swarade the wisa, sägande: Ingalunda, pä thet bäde oß och eder icke stal fattas; utan gär hellre til them som sälja, och köper til eder sjelfwa.

10. När the gingo och stulle köpa, kom brudgummen; och tbe som redo woro, gingo in med honom i bröllopct, och boren tilstängdes.

11. Pä thet sista kommo ock the andra jungfrurna, och sade: Herre, Herre, lät up för oß.

12. Tä swarade hon och sade: San« nerligen säger jag eder: Jag kanner eder intet.

13. Waker forthenstul; ty I weten hwarken dag eller stund, när Mennistones Son är kommande.

14. Ty lika som en man, then utländes for, kallade sina tjenare, och fick them sina ägodelar i händer;

15. Och fick enom fem pund, enom tu, enom et, hwarjom efter Hans magt; och for strar bort.

16. Tä gick then bort, som fem pund hade fätt, och handlade med them, och wann andra fem pund.

17. Sammaledcs ock then, som tu habe fätt, wann ock andra tu.

13. Men then, som et hade fätt, gick bort, gros i jorden, och bortgömde sin herres penningar.

19. Cn läng tid therefter kom the tjenares herre, och höll räkcnstap med them.

20. Tä steg han fram, som hade fätt fem pund, och bar fram andra fem pund, och sade: Herre, tu fick mig fem pund; si, andra fem pund hafwer jag wunnit med them.

21. Tä sade Hans herre til honom: Ack! tu gode och trogne tjenare, öfwer en ringa ting hafwer tu warit trogen, jag stal sätta tig öfwer mycket; gack in i tin herras glädje.

22. Tä gick ock then fram, som habe fätt tu pund, och sade: Herre, tu fick mig tu pund; si, andra tu hafwer jag wunnit ther med.

23. Tä sade Hans herre til honom: Ack! tu gode och trogne tjenare, öfwer en ringa ting hafwer tu warit trogen, jag stal sätta tig öfwer mycket; gack in i tin herras glädje.

24. Tä tom ock then fram, som hade fätt et pund, och sade: HCRre, .jag wißte, at tu äst en sträng man; tu upstar ther tu intet sädde, och uphamtar ther tu intet strödde;

25. Och jag fruktade mig. gick bort och gömde titt pund i jorden; si, har hafwer tu thet tig tilhörer.

26. Tä swarade Hans herre och sade til honom: Tu onde och late tjenare, wißte tu, at jag upstär ther jag intet sädde, och uphämtar ther jag intet strödde;

27. Sä stulle tu hafwa fätt werlarena mina penningar, och när jag hade kommit, hade jag ju fätt mitt med winning.

28. Therföre tager af honom pundet, och giftver honom, som tio pund hafwer.

29. Ty hwarjom och enom som hafwer, stal warda gifwit, och ban stal hafwa nog; men then som icke hafwer, thet som han hafwer, stal ock tagas ifrä honom.

30. Och then onyttige tjenare» kaster uti thet yttersta mörkret: ther stal wara grät och tandagnißlan.

31. Men när Mennistones Son kommer i sitt Majestät, och alle helige