| Kristi warning. | Mattei Evangelium. | Kap. 12. | 57 |
rättfärdigad, och af dina ord skall du warda fördömd.
Orden wittna om hjertats grund: goda ord, såsom blott en rättfärdiggjord menniska kan tala dem, wittna om ett genom nåden godt hjertas grund, o. s. w.
38 Då swarade honom några af de skriftlärde och af fariseerna och sade: Mästare, wi wilja se tecken af dig. Matt. 16: 1 f. 2 Kor. 1: 22.
Dessa synas icke hafwa warit försmädare. Men fulla af otro woro de. Det under, de nyss sett, war dem icke nog. De wille se ännu påtagligare tecken, för att tro. Så är det som mången med förwett bemantlar sin otro.
39 Men han swarade och sade till dem: Ett ondt och horiskt slägte söker efter tecken, och intet annat tecken skall gifwas det än profeten Jonas’ tecken; Luk. 11: 29 f.
Guds förbund med Israel framställes ofta under liknelsen af en äktenskaplig förening. Se t. ex. Os. 2: 19. Horiska fallas derföre i andelig mening de, som woro affälliga från Gud. De förföllo derigenom i en öppen eller fördold hedendom. Derföre hänwisas de på ett tecken, som war skedt för Nineviterna, hwilka woro hedningar. Detta war ytterst förödmjukande för dessa Israeliter, som menade sig stå högt öfwer hedningarna, men i otro oupphörligt sökte efter tecken.
40 ty likasom Jonas war tre dagar och tre nätter i den stora fiskens buk, så skall Menniskosonen wara tre dagar och tre nätter i jordens sköte. Jon. 2: 1.
Jonas wardt ett tecken för Nineviterna, i det utan twifwel ryktet om hans underbara räddning blifwit dem bekant. Ett dylikt tecken skulle Judarne se i Jesu död och uppståndelse. Ty genom de yttre lika omständigheterna hade Jonas äfwen blifwit ett förebådande tecken till Jesus i hans död och uppståndelse. Tre dagar och tre nätter låg Jonas i den stora fiskens buk. Denna fisk antages ha warit den så kallade Jonashajen, som ofta förekommer i Medelhafwet. Lika lång tid låg Jesus i jorden, egentligen ”i jordens hjerta”. Men då måste detta fattas i widsträckt mening om hela tiden från Jesu yttersta lidandes början, eller från skärtorsdagsmorgonen ända till påskdagsmorgonen. Också war Jesus äfwen i sitt lidande för Judarne ett tecken. Men egentligen låg Jesus blott en mycket kortare tid i jorden, i grafwen. Det är dock enligt med Judarnes räknesätt, att det ändå kan heta: tre dagar och tre nätter. Ty de inberäkna hela dygnet, äfwen om blott en mindre del deraf är i fråga. Således, fastän Jesus blott en del af långfredagens slut och af påskdagens början låg i grafwen, räknas det här enligt Judarnes sätt så, som om han legat der hela de dagarne, ja hela dygnen. Så är det ock enligt med wårt räknesätt att säga ”åtta dagar” för det jemna talets skull, der wi blott mena sju dagar.
41 Nineves män skola uppstå i domen med detta slägte och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jonas’ predikan, och se, här är mer än Jonas. Jon. 3: 5.
42 Söderlandets drottning skall uppstå i domen med detta slägte och fördöma det; ty hon kom från jordens ändar för att höra Salomos wishet, och se, här är mer än Salomo. 1 Kon. 10: 1. 2 Krön. 9: 1.
Från jordens ändar, d. w. s. från längst bort belägna länder. Med söderlandet menas här Saba i Arabien. — Salomo war den wisaste konung. Men här är mer än Salomo; här är den himmelska wisheten sjelf (Luk. 11: 49), och det så nära, att man ej behöfwer gå långt för att finna den.
43 Men när den orene anden har farit ut från menniskan, wandrar han genom torra platser och söker efter hwila och finner ingen. Luk. 11: 24 f.
Här fortsätter Jesus det tal, hwars närmaste sammanhang skönjes af v. 30. Men det angår tillika de ostadiga sinnen, som alltjemt sökte efter tecken. Jesus hade nyss botat en besatt (v. 22). Något dylikt försökte äfwen den tidens beswärjare åstadkomma (v. 27). Men hwad Herren Jesus gjorde fullständigt, det kunde de på sin höjd blott till en ringa del uträtta. Deras helningsförsök war blott halft, owaraktigt. Derefter blef den sjukes tillstånd wärre. Den orene anden drefs wäl ut, wandrade omkring på wattenlösa och således menniskotomma platser, der han följaktligen ej kunde finna den ro, han sökte, men återwände till sitt gamla rum, der han förut haft denna ro. Härmed jemföres de menniskors tillstånd, som wäl mottagit intryck af Jesu gudomlighet, men låta det ej hos sig komma till ett fullbordadt nådewerk, utan äro ostadige, som desse fariseer, hwilka wilja hafwa flera tecken, om de skola tro.
44 Då säger han: Jag will wända tillbaka till mitt hus hwarifrån jag utgick. Och när han kommer, finner han det ledigt, sopadt och prydt.
Ledigt, i farlig owerksamhet, der den Helige Ande ej fått taga sin boning, och sopadt, i utwertes ärbarhet, och prydt eller smyckadt med sken till gudaktighet; således i alla afseenden oförwaradt och oförswaradt, utan tro, waksamhet och bön.
45 Då går han och tager med sig sju andra andar, som äro wärre än han sjelf, och de gå in och bo der, och den menniskans sista warder wärre än det första. Så skall det ock gå med detta onda slägte. Ebr. 6: 4 f. 10: 26. 2 Petr. 2: 20.
_061.jpg&oldid=347319){kind=link}