| Fädernas stadgar. | Marci Evangelium. | Kap. 7. | 131 |
wedertagit att hålla, såsom att twå bägare och krukor och kopparkärl och bänkar.
”Lagen kallade det heligt, som afskildt war till gudsdyrkan; deremot kallades det menligt eller allmänneligt, som oskickligt eller orenligt war till gudsdyrkan.” L. — De äldstes stadgar höllos nästan mera samwetsgrant än Herrens lag.
5 Sedan frågade honom fariseerna och de skriftlärde: Hwarföre wandra icke dina lärjungar efter de äldstes stadgar, utan äta bröd med otwagna händer?
6 Och han swarade och sade till dem: Rätt profeterade Esaias om eder, I skrymtare, såsom det är skrifwet: ”Detta folk hedrar mig med läpparna, men deras hjerta är långt ifrån mig; Es. 29: 13.
7 men fåfängt dyrka de mig, då de lära läror, som äro menniskors bud”; Kol. 2: 18. Tit. 1: 14.
8 ty I öfwergifwen Guds bud och hållen menniskors stadgar, såsom att twå krukor och bägare, och mycket annat sådant gören I.
9 Och han sade till dem: Just wackert, att I upphäfwen Guds bud för att hålla edra stadgar!
10 Ty Moses har sagt: ”Hedra din fader och din moder” och ”Den som bannar fader eller moder, han skall döden dö”. 2 Mos. 20: 12. 21: 17. 5 Mos. 5: 16. Ef. 6: 2. 3 Mos. 20: 9. Ords. 20: 20.
11 Men I sägen: Om en menniska säger till sin fader eller moder: en korban, det är, en offergåfwa är det, hwarmed du af mig kunde hjelpas —
”Korban kallas ett offer, och är korteligen så mycket sagdt: käre fader, jag gåfwe dig det gerna; men det är korban, jag lägger det bättre an, att jag gifwer det Gud än dig; det hjelper dig ock då mer.” L.
12 och I låten honom så icke mer göra något för sin fader eller moder
13 och gören Guds ord om intet med edra stadgar, hwilka I hafwen stadgat; och mycket annat sådant gören I.
Se Matt. 15: 1–9. Ännu begås denna synd äfwen i den kristna kyrkan, att man sätter menniskostadgar bredwid Herrens ord, och aktar dem i utöfning lika högt, och stundom högre, än Guds ord. Detta sker i synnerhet i den romerska kyrkan, men det är en ganska wanlig synd äfwen bland protestanterna.
14 Och han kallade till sig allt folket och sade till dem: Hören mig alla och förftån.
15 Intet går utifrån in i menniskan, som kan orena henne, men det som går ut från henne, detta är det som orenar menniskan. Tit. 1: 15.
Se Matt. 15: 10–20.
16 Om någon har öron till att höra, han höre.
17 Och när han hade gått ifrån folket in i ett hus, frågade hans lärjungar honom om liknelsen.
18 Och han sade till dem: Så ären ock I oförståndige? Förstån I icke ännu, att allt det som utifrån går in i menniskan, det kan icke orena henne?
19 Ty det går icke in i hennes hjerta utan ned i buken och har sin naturliga utgång, hwarigenom all mat rensas.
Hwarigenom all mat rensas, d. ä, som från alla födoämnen afsöndrar orenligheten.
20 Och han sade: Det som går ut från menniskan, detta är det som orenar menniskan;
21 ty inifrån, från menniskornas hjerta, utgå de onda tankarna, hor, skörlefnad, mord, 1 Mos. 6: 5. 8: 21. Jer. 17: 9.
22 stöld, girighet, ondska, swek, liderlighet, afund, hädelse, högfärd, dåraktighet.
23 Allt detta onda går inifrån ut och orenar menniskan.
Högfärd och dåraktighet sättas här bredwid hwarandra. All synd, men i synnerhet högfärden, är en galenskap. Ju mera synden får magt i menniskans hjerta, desto mera förblindas äfwen hennes naturliga förstånd.
24 Och han stod upp derifrån och gick bort till Tyri och Sidons gränstrakter, och när han gick in i ett hus, wille han icke, att någon skulle weta det; men han kunde icke förblifwa dold, Matt. 15: 21 f.
25 ty en qwinna, hwilkens dotter hade en oren ande, kom, när hon fick höra om honom, och föll ned för hans fötter.
26 Och hon war en Grekisk qwinna af Syrofenicisk härkomst, och hon bad honom, att han skulle utdrifwa den onde anden från hennes dotter.
Syrofenicisk, d. ä. från det syriska Fenicien, trakten wid Tyrus och Sidon, se Matt. 15: 21. Grekisk betyder detsamma som kananeisk eller hednisk, ty alla hedningar i österlandet talade på den tiden grekiska.
27 Och Jesus sade till henne: Låt barnen först warda mättade; ty det är orätt att taga barnens bröd och kasta det at hundarna.
28 Då swarade hon och sade till
_135.jpg&oldid=347483){kind=link}