| 474 | Sorg efter Guds sinne. | Pauli Andra Bref | Kap. 7. |
4 Stor är min frimodighet med afseende på eder, stor är min berömmelse öfwer eder; jag är uppfyld med hugswalelse, jag öfwerflödar af glädje i allt wårt betryck. Fil. 2: 17. Kol. 1: 24.
5 Ty äfwen då wi kommo till Macedonien, hade wårt kött ingen ro, utan wi woro på allt sätt trängde: utifrån strider, inifrån förskräckelser. 2 Kor. 2: 12 f.
Utifrån, d. ä. från fiendernas sida, strider, inifrån förskräckelser eller ”farhågor” särskildt för denna församlings inre tillstånd.
6 Men Gud, som hugswalat de nedslagna, hugswalade oss genom Titi ankomst,
7 dock icke blott genom hans ankomst, utan äfwen genom den hugswalelse han hade fått med afseende på eder, ty han omtalade för oss eder längtan, eder klagan, edert nit om mig, så att jag gladde mig ännu mer.
8 Ty om jag ock bedröfwade eder med brefwet, så ångrar jag det icke; och om jag än ångrade det — ty jag ser, att samma bref har bedröfwat eder, om ock blott för en stund — 2 Kor. 2: 4.
9 så gläder jag mig nu, icke derföre att I blefwen bedröfwade, utan derföre att I blefwen bedröfwade till bättring. Ty I blefwen bedröfwade efter Guds sinne, på det att I icke genom oss skullen lida någon skada.
Wårt bref och wår stränga men behöfliga warning lände eder icke till någon skada, utan frambragte en af Guds Ande werkad bedröfwelse öfwer det onda i församlingen och förödmjukelse inför Gud.
10 Ty den sorg, som är efter Guds sinne, kommer åstad bättring till frälsning, som man icke ångrar, men werldens sorg kommer åstad döden. Ps. 51. Luk. 18: 13 f.
En sådan sorg är efter Guds sinne, då man sörjer öfwer allt, som är honom emot. Denna sorg åstadkommer bättring till frälsning, djup längtan efter nåd och förlåtelse, efter rening i Jesu försoningsblod och kraft att öfwerwinna och utrensa det onda. Då beder själen i sin bedröfwelse och längtan om allt detta, och hon får det, Matt. 7: 8, och blifwer innerligare förenad med sin frälsare. Aldrig ångrar man att hafwa haft en sådan helsosam sorg. Men werldens sorg, då man är bedröfwad blott öfwer timliga motgångar och lidanden, eller öfwer syndens bittra följder och det straff man lider eller fruktar, denna sorg gör hjertat ännu hårdare och insöfwer själen ännu djupare i andelig död; den kan också förorsaka lekamlig död och slutligen ewig död såsom hos Judas, Matt. 27: 3–5. (Jemför Upp. 16: 11.)
11 Ty se, just detta, att I blefwen bedröfwade efter Guds sinne, hwilken ifwer har det icke åstadkommit hos eder, hwilket ursäktande, hwilken förtrytelse, hwilken fruktan, hwilken längtan, hwilket nit, hwilken bestraffning! På allt sätt hafwen I bewisat eder wara rena i den saken.
D. ä.: Ty se, just detta, att I blefwen bedröfwade efter Guds sinne, hwilken ifwer har det icke åstadkommit hos eder, hwilket ursäktande, egentligen förswar, som wisar, att I ej deltagit i brottet (2 Kor. 5), hwilken förtrytelse deremot, hwilken fruktan för Guds wrede, hwilken längtan att se mig hos eder o. s. w., hwilket nit för församlingens renhet, hwilken eftertrycklig bestraffning af den föröfwade synden! På allt sätt hafwen I bewisat eder wara rena i den saken, nemligen blodskändarens brott, som warit så kränkande för församlingens renhet.
12 Om jag skref till eder, skedde det således hwarken för den förorättandes eller för den förorättades skull, utan på det att eder ifwer för oss skulle hos eder warda uppenbar inför Gud.
13 Fördenskull hafwa wi blifwit hugswalade. Men jemte denna wår hugswalelse hafwen wi ännu mycket mer gladt oss öfwer Titi glädje, emedan hans ande har blifwit wederqwickt af eder alla.
14 Ty om jag för honom har berömt mig något öfwer eder, så har jag icke kommit på skam, utan likasom wi hafwa talat allt i sanning för eder, så har ock wårt beröm inför Titus blifwit en sanning.
15 Och hans hjerta är ännu mer wändt till eder, då han erinrar sig allas eder lydnad, huru I med fruktan och bäfwan mottogen honom.
16 Jag gläder mig, att jag i allt har godt mod med afseende på eder. 2 Tess. 3: 4. Filem. v. 21.
8 Kapitlet.
Uppmaning till sammanskott för de kristna i Jerusalem.Men wi göra eder kunnig, mina bröder, den Guds nåd, som har blifwit gifwen i Macedoniens församlingar, Rom. 15: 26.
Den kristliga välgörenheten är en Guds nåd.
2 att under mycken bepröfwelse i lidande deras öfwerflödande glädje och
_478.jpg&oldid=348180){kind=link}