| 606 | Gamla och nya förbundet. | Brefwet Till Ebreerna. | Kap. 8. |
8 Kapitlet.
Det nya förbundets företräda framför det gamla.Men hufwudsaken af det wi tala är, att wi hafwa en sådan öfwersteprest, som sitter på högra sidan af Majestätets tron i himmelen, Ps. 110: 1. Ef. 1: 20. Kol. 3: 1. Ebr. 1: 3. 12: 2.
2 en tjenare i helgedomen och i det sannskyldiga tabernaklet, hwilket Herren har uppfört och ingen menniska. Ebr. 9: 24.
I det föregående har aposteln bewisat, att det gamla testamentets prestembete och äfwen lagen uppnått sin fullbordan i Kristus efter profetian i Ps. 110, och här upptages sjelfwa början af denna psalm, för att ännu uttryckligare framställa Kristi öfwerstepresterliga embete såsom fortfarande i hans upphöjelse till Majestätets tron i himmelen. Han är den sanne, den ewigt lefwande öfwerstepresten, och han uträttar sitt öfwerstepresterliga embete i det sannskyldiga tabernaklet, nemligen det himmelska, som förebildligt afmålades genom tabernaklet i öknen och templet i Jerusalem. Den jordiska helgedomen uppfördes af menniskor, men den himmelska är inrättad af Gud sjelf.
3 Ty hwar och en öfwersteprest tillsättes för att frambära gåfwor och offer, hwarföre det war nödwändigt, att äfwen denne hade något att frambära.
Ordet gåfwor syftar på spisoffren och andra offergåfwor wid gudstjensten eller till helgedomen, och ordet offer syftat på de blodiga offren, i synnerhet blodet af offren på den stora försoningsdagen, med hwilket öfwerstepresten ingick i det allraheligaste att frambära det inför Gud till försoning för folkets synder. Kristus har såsom Öfwersteprest offrat sig sjelf och sitt eget blod, och har dermed ingått i det allraheligaste i himmelen.
4 Om han nu wore på jorden, så wore han icke ens prest, då prester der finnas, som frambära gåfworna efter lagen,
5 och som tjena en afbild och skugga af det himmelska, såsom för Moses wardt uppenbaradt, när han skulle förfärdiga tabernaklet, ty ”Se till”, säger han, ”att du gör allt efter den förebild, som blifwit dig wisad på berget”. 2 Mos. 25: 40.
Om Kristus ännu wore på jorden och icke i den himmelska helgedomen, så wore han icke öfwersteprest, ty fastän hans offerdöd skedde på jorden, så kunde han dock derigenom icke wara öfwersteprest såsom andra öfwersteprester efter lagens bokstaf, och icke kunde han med sitt eget blod ingå i den jordiska helgedomen, och ingen af dessa, som woro öfwersteprester på jorden, kunde ingå såsom öfwersteprest i himmelen och sitta på Guds högra hand. Således kunde icke denna profetia blifwa uppfyld genom någon af dem, och den kunde icke heller fullbordas af honom sjelf på något annat sätt, än att han blef upphöjd till himmelen genom sin uppståndelse och himmelsfärd. Det jordiska tabernaklet och de ting, som dertill hörde, woro en skuggbild eller teckning och afbild eller synbar framställning af de himmelska tingen, som blefwo på berget uppenbarade i en syn för Moses; och efter denna syn blef tabernaklet och allt hwad dertill hörde förfärdigadt. Sedan byggdes Salomos och derefter Serubbabels tempel i likhet med tabernaklet. Den jordiska helgedomen war lika litet det sannskyldiga tabernaklet, v. 2, som målningen af ett hus utgör sjelfwa huset.
6 Men nu har han fått ett så mycket bättre prestembete som han är ett bättre förbunds medlare, hwilket är stiftadt på bättre löftens grund. 2 Kor. 3: 6 f. Ebr. 7: 22.
Kristus är öfwersteprest öfwer det sannskyldiga tabernaklet, och hans embete är så mycket högre, mägtigare, härligare, som det förbund han upprättat är högre, mägtigare, härligare än det gamla förbundet. Det första förbundet hwilade på löften om Messias och på förebilder af honom; det nya förbundet hwilar på honom sjelf. I det gamla förbundet woro blott dödliga menniskor medlare, men i det nya förbundet är han sjelf i egen person medlare och öfwersteprest. Detta förbund hwilar på de höga löftena om Kristi prestembete efter Melkisedeks sätt, och i detta förbund utlofwas fullkomlig syndaförlåtelse, själens förening med Gud, rättfärdighet, frid och ewinnerligt lif. Genom detta förbund blifwer menniskan fullkomligt frälst från synden, döden och fördömelsen, och får med den himmelske öfwerstepresten ingå i den oförgängliga helgedomen, dit han är ingången förut. Dessa löften äro gifna på många ställen i gamla testamentets skrifter, såsom Es. kap. 9; kap. 53. Ps. 40. Ps. 51. Jer. kap. 31.
7 Ty om detta första wore oklanderligt, så skulle icke rum sökas för ett andra.
8 Ty klandrande säger han till dem: ”Se, dagar komma, säger Herren, då jag skall bringa till stånd ett nytt förbund öfwer Israels hus och öfwer Judas’ hus, Jer. 31: 31 f.
Om det första förbundet hade warit fullkomligt och utan brist, och om det hade kunnat borttaga synden, frälsa menniskan och föra henne till ewigt lif, så hade ett nytt förbund icke warit af nöden. Men redan i det gamla förkunnade Herrens Ande, att ett nytt förbund skulle bringas till stånd.
9 icke efter det förbund, som jag gjorde med deras fäder på den dag, då jag tog dem wid handen för att föra dem ut ur Egyptens land. Emedan de icke förblefwo i mitt förbund, så frågade ock jag icke efter dem, säger Herren.
Att det första förbundet med Israel genom folkets otro och synder blef omintetgjordt, anföres i denna profetia, som står i
_610.jpg&oldid=348554){kind=link}