| 108 | Ps. 33, 34. | Psaltaren. |
både i allmaktens och i nådens rike, såsom orsaker, hwaröfwer de trogna kunna fröjda sig, emedan deras Konung är både allmaktens och barmhertighetens Gud. Herrans ord är Guds Son. Joh. 1: 1, 3. Hans muns ande är den Helige Ande. Alla tre gudomspersonerna nämnas således i denna vers, som wisar oss, att hela Gudomen är oskiljaktigt werksam både i skapelsen, i werldsstyrelsen och i nåderikets inrättning.
7. Han håller wattnet i hafwet tillsammans, såsom uti en lägel; och lägger djupen i det fördolda.* *1 Mos. 1: 9. Job 38: 10.
8. All werlden frukte HERran; Honom rädes allt det som på jorden bor.
9. Ty om Han säger, så sker det; om Han bjuder, så är det gjordt.* *Ps. 148: 5.
10. HERren gör hedningarnas råd om intet; och wänder folks tankar.* *Ps. 2: 1, 2, 4.
11. Men HERrans råd blifwer ewinnerligen;* Hans hjertas tankar i ewighet. *Ords. 19: 21. Es. 46: 10.
12. Saligt är det folk, hwilkets Gud HERren är; det folk, som Han till ett arf utkorat hafwer.* *Ps. 144: 15.
I föreningen med Gud är salighet redan i detta lifwet. Sällhet och framgång, frid och fröjd, tålamod i lidandet och glädje i döden äro frukter af den sanna tron.
13. HERren skådar neder af himmelen, och ser alla menniskors barn;
14. Utaf sin fasta stol ser Han uppå alla dem, som på jorden bo.
15. Han böjer allas deras hjerta;* Han aktar uppå alla deras gerningar. *Ords. 16: 1, 2, 9; cap. 21: 1, 2.
Hwad menniskorna tänka, det böjer och wänder Herren, såsom Han will. Genom många medel och orsaker inwerkar Herren på menniskornas tankar och wilja, så att Hans afsigter i werldsstyrelsen winnas, och härtill måste menniskorna ofta medwerka, utan att wilja det, och utan att weta hwad de göra. Men till menniskans omwändelse och frälsning är det icke nog med ett sådant böjande af menniskans hjerta, utan dertill är det nödwändigt, att menniskan lemnar sitt hjerta i Hans hand med fullt samtycke och medwetande af hwad hon gör.
16. En konung hjelper intet hans stora makt;* en kämpe warder icke hulpet genom hans stora kraft. *2 Chrön. 14: 11.
17. Hästar hjelpa ock icke, och deras stora starkhet frälsar icke.* *Job 39: 21. Ps. 147: 10. Ords. 21: 31.
18. Si, HERrans öga ser uppå dem, som frukta Honom; de, som uppå Hans godhet trösta;
19. Att Han skall fria deras själ ifrån döden, och föda dem i hård tid.* *Ps. 34: 10, 11. Ps. 37: 19.
All mensklig makt är förgäfwes, om icke Herren hjelper. Men huru tröstligt för alla, som frukta Herran, att Hans öga beständigt wakar öfwer dem! Detta öga är en öppen himmel, en beständig borgen, att de skola få all den tröst, den hjelp och det beskydd, de behöfwa. I andelig torrhet och swåra pröfningar skola de blifwa närda med lifsens bröd och äfwen i lekamliga trångmål försörjda.
20. Wår själ wäntar efter HERran; Han är wår hjelp och sköld;
21. Ty wårt hjerta gläder sig af Honom; och wi hoppas på Hans helga namn.
22. Din godhet, HERre, ware öfwer oss, såsom wi på dig förtrösta.
Så är de trognas inre lif en omwexling af betraktelser öfwer Herrans under, af tacksägelse och bön, af hopp och förtröstan.
34. Psalm.
Tacksägelse för Guds godhet.En Psalm Davids, då han förwandlade sitt ansigte för Abimelech; den honom ifrån sig dref, och han gick sin wäg.* *1 Sam. 21: 10. Ps. 56: 1.
Abimelech war en allmän äretitel för Philisteernas konungar, likasom Egyptens konungar kallades Pharao. Denne konungs egentliga namn war Achis. Denna Psalm är en tacksägelse för Davids räddning utur den stora faran i Philisteernas land och en tacksägelse, som alltid åter af Guds Anda wäckes i trogna hjertan wid dylika räddningar, och de kunna då prisa Herran med denna lofsång. All tacka Gud, då man blifwit frälst ur nöd och fara, är af Herran befaldt: Åkalla mig i nöden, så will jag hjelpa dig, och du skall prisa mig. Ps. 50: 15. Denna Psalm är också inrättad efter det Hebreiska alphabetet, så att verserna börja med bokstäfwerna i den ordning de stå i alphabetet (som består af 22 bokstäfwer). Denna första vers, som utgör inledningen, står särskildt.
Förwandlade sitt ansigte, grt. förställde sitt förstånd, d. ä. ställde sig wansinnig. Se 1 Sam. 21: 13, 14.
2. Jag will lofwa HERran i all tid; Hans lof skall alltid wara i min mun.* *Ps. 146: 2.
3. Min själ skall berömma sig af HERran; att de elände skola höra det, och glädja sig.
4. Priser med mig HERran; och låter oss med hwarannan upphöja Hans namn.
_112.jpg&oldid=344874){kind=link}