| Prophetia om Christus. | Propheten Esaia. | Cap. 1, 2. | 329 |
afgudalundar och höjder, hwilka det afgudiska folket besökte hellre än Herrans tempel. Der hade de sin lust i synden, derföre skulle de blifwa såsom torra löf, som af winden bortblåsas; de skulle blifwa bortförda i landsflykt, de skulle förgås i sina synder. Och såsom en lustgård utan watten wissnar och borttorkar, så skulle också deras land ödeläggas och syndalustarnes orena källor i deras hjertan förtorka och efterföljas af tärande hetta, af ångest, fruktan, samwetsqwal och förtwiflan.
31. När beskärmet warder såsom blår,* och dess werk såsom en gnista; och båda tillhopa brinna, så att ingen utsläcker det. *Ps. 115: 4. Ps. 135: 16.
Folket hade gjort afgudar och hedniska makter till sitt beskärm i stället för den allsmäktige Guden. Detta beskärm, detta skydd skulle bewisa sig såsom blår, och deras synder skulle blifwa gnistan, som satte det i brand. De hedniska makter, med hwilka folket ingick förbund, blefwo i Herrans hand redskap att straffa dem, v. 24. De obotfärdiga måste med sina afgudar och med sina synder förgås. Redan här i tiden blifwa både enskilda personer och hela folk straffade just genom deras käraste synder; och stundom genom sina stallbröder i ondskan, eller genom sina förförare. Stundom kommer straffet från dem, af hwilka de wäntade beskydd.
2. Capitel.
Hedningar kallas i Juda stad.Detta är det Esaia, Amos son såg om Juda och Jerusalem.
2. Uti yttersta tiden skall det berget,* der HERrans hus är, tillredt warda, högre än alla berg, och öfwer alla berg upphöjdt warda: och alle hedningar skola löpa der till;† *Ps. 68: 16, 17. †Mich. 4: 1.
Uti yttersta tiden, grt.: i tillkommande dagar, ändans tid eller fulländningens tid. Dermed menas hela det Nya Testamentets tid i allmänhet, men isynnerhet den härliga tid, då Guds rike skall komma med makt och Herrans äras kunskap uppfylla jorden. Hos propheterna göres icke alltid någon tydlig skillnad i tiden emellan Christi tillkommelse i förnedringstillståndet och Christi tillkommelses uppenbarelse i härligheten. De sammanfatta dessa tider såsom en, såsom Messiæ tid, såsom det ock är; ty Christi förnedringstillstånd, lidande och död utgöra Hans rikes grundläggning, och allt ifrån den tiden har Hans rike fortfarit att uppbyggas, och detta byggande skall fortfara, till dess Hans rike är fulländadt. 1 Pet. 2: 5. Berget, der Herrans hus är, war Moria berg, men detta berg war medelst en brygga förenadt med Zions berg, så att de båda wanligtwis nämnas såsom ett berg, och merändels omtalas Zion såsom Herrans berg. Zion war sydwest om Moria, Davids boning war på Zion. David war en förebild af Christus. Christus är, såsom sin församlings Öfwersteprest och Konung, upphöjd på Fadrens högra hand. Och i annat afseende är Moria en bild af Jesu Öfwerstepresterliga, och Zion en bild af Hans Konungsliga embete. Högre än alla berg skall det berget, der Herrans hus är, blifwa tillredt. Dessa alla berg betyda alla makter och riken i werlden; öfwer alla skall Christus herrska såsom Herre och Konung, och Hans försoning ligger till grund för denna konungamakt.
3. Och mycket folk* gå dit, och säga: Kommer, och låter oss gå upp på HERrans berg, till Jacobs Guds hus, att Han lärer oss sina wägar, och wi wandra på Hans stigar: ty af Zion skall lagen utgå, och HERrans ord af Jerusalem. *Ps. 110: 2, 3.
Denna vers innehåller ett löfte om Evangelii utspridande i all werlden. Lagen, som skall utgå af Zion och Herrans ord af Jerusalem innefattar hela salighetens lära. Lagen allena har aldrig utgått i all werlden, men ordet i sin helhet utgår i all werlden till folkens upplysning och omwändelse. Detta har skett genom Apostlarne, och sedan i alla tider, och på ett ännu härligare sätt skall det ske efter Israels återupptagelse. Rom. 11: 15. Es. 66: 19. Då skola folken samlas till Jesu kors, samlas omkring Hans nådastol och Konungathron.
4. Och Han skall döma ibland hedningarna, och straffa många folk: då skola de göra sina swärd till plogbillar, och sina spjut till liar:* ty intet folk skall upplyfta swärd emot det andra, och skola nu icke lära mer att örliga. *Joel 3: 10.
Att Herren skall döma ibland hedningarne betyder här, att Han skall wara deras Konung och Domare, såsom David och Salomo innehade domaremakten. Hedningarne skola underkasta sig Hans ord, Hans Anda och Hans spira. Att Han skall straffa betyder här, att Han skall öfwertyga dem om deras synder och om den rättfärdighet och nåd, Han åt dem förwärfwat, och föra dem till sann bättring och tro, att de må blifwa saliga, Joh. 16: 8–11, och att Han skall hålla dem under sin Andas tuktan. Då hafwa de rättfärdighet och frid i sina hjertan, frid med Gud och frid med hwarandra inbördes, och då förswinna orsakerna till krig och örlig, då behöfwes ingen krigskonst; ty i fridens rike kan intet örlig uppstå, och detta rikets fiender äro alla lagda till den himmelske Konungens fotapall. Att det är en orimlighet att med swärd och spjut wilja utbreda Evangelii lära eller afgöra trosfrågor, kan hwar och en inse; men detta har man, tywärr, ofta welat. Då wår Frälsare säger: I skolen icke mena att jag är kommen till att sända frid på jorden; jag är icke kommen till att sända frid, utan swärdet, Matth. 10: 34, och twedrägt, Luc. 12: 51, och menniskones eget husfolk warda hennes fiender, så har detta afseende på det motstånd emot Christi rike, som skall ske ända till dess alla dessa motståndare måste böja sig för Hans spira.
_333.jpg&oldid=345491){kind=link}