| 382 | Straff- och tröstpredikan. | Propheten Esaia. | Cap. 30. |
19. TyZions folk skall bo i Jerusalem; du skall icke gråta: Han skall warda dig nådelig, när du ropar; Han warder dig swarande, så snart han det hörer.
Detta stora nådelöfte fullbordades i Apostlarnas tid och skall ytterligare fullbordas. Rom. 11.
20. Och HERren skall uti eder bedröfwelse gifwa eder bröd, och watten uti eder ångest; ty Han låter icke dina lärare mer bortflyga; utan dina ögon skola se dina lärare;
Ehuru Herren gifwer eder bedröfwelsens bröd och ångests watten, så skall dock din lärare icke mer fördöljas, utan dina ögon skola se din lärare. Läraren är Herren sjelf, men Hans ande lärer genom synliga redskap. Propheten war folkets lärare på sin tid. Han och alla menskliga redskap i den himmelska lärarens tjenst hafwa hwar och en i sin tid förswunnit, men Han sjelf blifwer qwar i sin församling och uppenbarar sitt ansigte i sitt ord för alla, som Honom söka.
21. Och dina öron skola höra ordet efter dig, så sägande: Detta är wägen, går honom, och eljest hwarken på högra handen, eller på den wenstra.
Alla trogna hafwa en säker wägwisare; i deras hjertan och samweten talar Guds Andas röst. Han påminner dem Skriftens ord och wisar dem, hwilken wäg de gå skola.
22. Och I skolen ohelga edra besilfrade afgudar, och edra belätens gyllene kläder, och skolen bortkasta dem såsom träck, och säga till dem: Här ut.
Ännu bruka hedningarne att hafwa sina afgudabeläten öfwerdragna med guld och äfwen klädda med guldbroderade eller eljest smyckade kläder, samt prydda med ädelstenar eller andra prydnader. Konung Hieskia hade offentligen bortkastat afgudarne utur templet och från lundarne, 2 Kon. 18: 22. 2 Chrön. 29: 5, 16; men många behöllo afgudarne hemligen i sina hus. Propheten förkunnar här en tid, då Judarne skulle bortkasta alla sina afgudar och att äfwen hedningarne, det ena folket efter det andra, skulle göra detsamma. Es. 2: 20.
23. Så skall Han giwfa din säd, som du på åkren fått hafwer, regn, och bröd af åkrens årswäxt, och det öfwer nog; och din boksap skall på den tiden gå i det på en wid gräsmark.
Saherib lofwade åt Israel öfwerflöd och timligt godt, om de wille öfwerlemna sig åt honom, cap. 36: 16. 17, men Gud lofwa det säkrare, ty Han kan hålla hwad Han lofwar.
24. Oxar och fålar, der åkern med brukas, skola blandadt korn äta, det kastadt är med ksteskofwel och wanna.
Wälsignelsen skall blifwa så ymnig, att äfwen boksapen skall äta ren säd.
25. Och på alla stora berg, och på alla stora högar, skola åtskilde wattuströmmar gå, på den stora slagtningens tid, när tornen falla.
Denna prophetia har först en bildlig betydelse, att så snart hedendomens torn och fästen falla för Evangelii basunaljud, såsom Jerichos murar föllo, så skall lifwets watten flyta ymnigt såsom i strömmar från berg och högar; men äfwen bokstafligen går den i fullbordan, se Hes. 47: 8. Uppb. 16: 18, 21.
26. Och månens sken skall warda så som solens sken, och soens sken skall warda sju resor klarare än det nu är, på den tid då HERren förbinda skall sitt folks skada, och hela deras sår.
Himmel och jord få ett föryngradt och förskönadt skick och en förhöjd glans för menniskosjälen, så snart hon blifwer upplyst af Christus, rättfärdighetens sol. Och så snart Israel blifwer omwändt till Herran och jorden blifwer uppfylld af härlighetens sken genom Evangelium, så blifwer den förbannelse, som gått öfwer jorden, så förminskad, att den ursprunliga härligheten i Guds skapelse mer och mer framträder, och slutligen kommer den stora förwandlignen efter guds löfte, som förwissar oss om nya himlar och en ny jord.
27. Si HERrans namn kommer fjerran efter; Hans wrede bränner, och är ganska swår; Hans läppar äro fulla med grymhet, och hans tunga såsom en förtärande eld.
28. Och Hans ande såsom en wattuflod, den upp till halsen räcker,* till att förströ hedningarna, till dess de om intet warda, och drifwa folken hit och dit med ett betsel uti deras mun. *Es. 8: 8.
29. Då skolen I sjunga, såsom på en helgedagsnatt, och fröjda eder af hjertat, likasom då man går med en pipa till HERrans berg,* till Israels tröst. *Ps. 42: 5.
Till v. 27 har propheten beskrifwit den härlighet, som Herren utlofwar i sitt rike på jorden, isynnerheti det Nya Testamentets tid, men från v. 27 ända till v. 33 beskrifwas Hans sraffdomar öfwer Hans rikes fiender. Herrans namn står i v. 27 såsom person, Herrans namn är Christus. Hans kommande att straffa fiender beskrifwer under bilden af den eld, som Han utsände mot Egyptierna, och den flod, Han lät gå öfwer dem i Röda hafwet; och såsom Han stridde mot Canaaniterna, Dom. 5. Såsom Israels folk fröjdade sig efter dessa underbara segrar, så förkunnar här propheten, att de skulle glädja sig öfwer Assyriens stora nederlag, cap. 37: 63, ocgh ännu mera efter den underbaraste segren, Hes. 39. Ps. 97.
_386.jpg&oldid=345644){kind=link}