| Straff- och tröstpredikan. | Propheten Esaia. | Cap. 48. | 413 |
48. Capitel.
Hörer detta, I af Jacobs hus, I som nämnes af Israels namn, och af Juda watten flutne ären; I som swärjes wid Herrans namn, och ihågkommen Israels Gud, dock icke i sanningen eller rättfärdigheten.
Sedan Guds straffdomar blifwit förkunnade öfwer Babylon, förkunnas nu Herrans hemsökelser öfwer de otrogna och skrytaktiga bland Judafolket, det folk, som war flutet af Juda watten. Barn och efterkommande liknas wid bäckar, flytande från en källa, Ps. 68: 27, eller wid droppar, gjutna ur ett ämbar. Swärjandet wid Herrans namn betyder hyllning och att man med munnen bekänner sig till Herran; men bär tillägges, att somliga icke gjorde detta i sanning, utan af skrymteri.
2. Ty de nämna sig af den heliga stden, och trösta uppå Israels Gud, som kallas HERren Zebaoth.
I Christenheten äro många, som bygga derpå, att de kallas Christna, och trösta på Gud utan sann tro, utan rättfärdighet i hjerta och lefwerne. Ordet trösta heter här på grundspråket trotsa uppå, och betyder syndasäkerhetens trotsiga förtröstan, då man tänker, att man icke kan gå förlorad.
3. Jag hafwer tillförene förkunnat detta tillkommande; utaf min mun är det gånget, och jag hafwer låtit säga det; och gör det också med hast, att det kommer.
Jag hafwer förkunnat de förra ting fordom o. s. w. Det stora och underbara händelser, som Israel redan då hade måst genomgå, woro af Herren förkunnade redan för Abraham och sedan genom andra propheter. Häraf skulle Israel lära, att det tillkommande, som Herren förkunnat, att det war skedt, som skedt war. Att de, som tro, skola blifwa salige, och att de, som icke tro, skola blifwa fördömde är lika så säkert, som att Jerusalem blef förstördt.
4. ty jag wet, att du är hård,* och ditt halsbast är en jernsena, och ditt änne är af koppar. *2 Mos. 32: 9; cap. 33: 5.
D. ä. du är förhärdad, hårdnackad och skamlös, se 5 Mos. 9: 13. Ap. G. 7: 51. Halsbast, halssena.
5. Jag hafwer förkunnat dig det tillförene, och hafwer låtit säga dig det, förrän det kom; på det att du icke skulle säga: Min afgud gör det; och mitt beläte och min afgud hafwer det befallt.
Här lära wi ännu ett af Herrans ändamål med prophetiorna om tillkommande ting. Då prophetiorna gå i fullbordan, så är det ett bewis, att de äro Guds ord och tillika skall menniskan då besinna, att det är Herren som gör det som sker; så att man icke kan, utan att trotsa sanningen, säga, att afgudar eller menniskor eler ödet eller slumpen hafwa gjort det. Ännu gifwer man i Christenheten äran åt afgudar, åt menniskokraft, menniskoförnuft, menniskosnille, eller åt ödet, i stället för att gifwa äran åt Gud!
6. Allt detta hörde och såg du, och hafwer dock icke förkunnat det; ty jag hafwer tillförene låtit säga dig nya och fördolda ting, dem du icke wisste.
Allt detta hafwer du hört och sett, och du skulle i sanning förkunna det, ty o. s. w. Herrans folk skall förkunna Hans under och förhärliga Hans namn.
7. Men nu är det skapadt, och icke på den tiden, och du hafwer icke hört deraf en dag tillförene; på det du icke skulle sgäa: Si, det wisste jag wäl.
Prophetiorna uppfyllas ofta på ett sådant sätt, att det icke kunnat stå i menniskomakt att en enda dag på förhand kunna förutse hwad ske skulle. Christi födelse, lidande, död och uppståndelse och den Helige Andes utgjutelse woro sådana under, men alla af Herran förutsagda, tusende år innan de skedde.
8. Ty du hörde det icke, och wisste det ock icke, och ditt öra war på den tiden icke öppnadt; men jag wisste wäl, att du skulle förakta det, och är en öfwerträdare kallad allt ifrån moderlifwet.
Se cap. 41: 26.
9. Derföre är jag för mitt namns skull långmodig, och för mitt pris skull will jag dig till nytta hålla tillbaka, att du icke utrotad warda.
Din otro och ditt hårda sinne, v. 4, 8, wisa nog, att det icke kan wara för din skull, utan för min äras skull jag är långmodig och uppehåller dig. Detsamma gäller äfwen likaså mycket hwarje annat folk och hwarje enskild menniska; ty i sig sjelf är ingen rättfärdig, så att Gud skulle göra något för menniskans skull, se Ps. 14. Rom. 3: 9–18.
10. Si, jag will bepröfwa dig, men icke såsom silfwer; utan jag will göra dig utkorad uti bedröfwelsens ugn.
Herren will luttra sitt folk såsom silfwer, Es. 1: 25. Hes. 22: 22. Mal. 3: 3, men här bestämmes denna luttring nogare, att det icke skall ske hastigt, såsom då silfwer luttras i en smältugn, utan med långwarig pröfning och rening i bedröfwelsens ugn. I den Babyloniska fångenskapen fullbordades denna prophetia och nu ytterligare under Israels närwarande fångenskap. Men en annan luttring
_417.jpg&oldid=345724){kind=link}