| 592 | Straffpredikan. | Propheten Hesekiel. | Cap. 21, 22. |
förnedrades, gudstjensten upphörde och konungariket upplöstes. Zedekia, som upphöjde sig, blef förnedrad; men Jojachin, som hade underkastat sig, blef upphöjd till ära i Babel. 2 Kon. 25: 27, 28. Jer. 52: 31.
27. Jag skall göra den kronan till intet, till intet, till intet, till dess han kommer, som henne hafwa skall, honom will jag gifwa henne.
Denna prophetia handlar om Messias, hjelten, som folken skulle tillfalla, 1 Mos. 49: 10, den telning, som Herren planterat, Es. 4: 2; cap. 11: 1, den konung, som kommer i ödmjukhet, Zach. 9: 9, den konung, som båda kronorna tillhöra, Zach. 6: 12, 13.
28. Och du, menniskobarn, prophetera och säg: Detta säger HERren HERren om Ammons barn,* och om deras försmädande, och säg: Swärdet, swärdet ur utdraget, att det slagta skall; det är uppfejadt, att det dräpa skall, och skall blänka; *Hes. 25: 2.
29. Derföre att du lät säga dig falska syner och lögnspådom, på det du ock skall öfwergifwen warda ibland de ogudaktiga slagna, för hwilka dagen kom, då missgerningen till ända kommen war.
Fastän Ammons barn undsluppo NebucadNezars swärd till en början, så war det dock äfwen fejadt för dem. Deras syndamått war också snart fullt.
30. Och om det du uti skidan igen instunget worde, så will jag dock döma dig på det rum, der du skapad är, och i det land, der du född är;
31. Och will utgjuta min wrede öfwer dig; jag skall uppblåsa min grymhets eld,* och öfwerantwarda dig sådana menniskor i händer, som bränna och förderfwa kunna. *Hes. 22: 21.
Det syntes, såsom om Ammon skulle undslippa, och NebucadNezars swärd, som war ämnadt emot dem, instingas i skidan; men detta war ett fåfängt hopp.
32. Du måste warda elden till spis, och ditt blod måste i landet utgjutet warda; och man skall icke mer tänka uppå dig; ty jag, HERren, hafwer det talat
Ammons land och dess barn blefwo föda för elden och swärdet. De woro Israels fiender i alla tider allt ifrån begynnelsen.
22. Capitel.
Juda syndalista, straff.Och HERrans ord stadde till mig, och sade:
2. Du menniskobarn, will du icke straffa den mordiska staden,* och hålla honom före all hans styggelse?† *Hes. 24: 6, 9: †cap. 20: 4; cap. 23: 36.
3. Säg: Så säger HERren HERren: O du stad, som utgjuter dinas blod,* på det din tid skall komma, och du, som afgudar gör när dig, på det du skall orena dig. *2 Kon. 21: 16.
4. Du förbryter dig på det blod, som du utgjuter, och orenar dig uppå de afgudar, som du gör, dermed du låter dina dagar nalkas, och beställer, att dina år komma måste; derföre skall jag göra dig till spott ibland hedningarna, och till hån i alla land.* *5 Mos. 28: 37.
Du påskyndar år och dag till din undergång.
5. Både när och fjerran skola de bespotta dig, så att du måste hafwa ett skändeligt rykte, och stor jemmer lida.
6. Si, förstarna i Israel, hwar och en är mäktig när dig till att utgjuta blod.
Mäktig, nemligen egenmäktig.
7. Fader och moder förakta de; främlingen göra de wåld och orätt, enkor och faderlösa barn förtrycka de.
8. Du föraktar min helgedom, och ohelgar mina sabbather.
9. Förrädare äro uti dig, på det de skola utgjuta blod; de äta på bergen,* och handla wrångwisligen i dig. *Hes. 18: 6.
10. De blotta fädernas blygd, och nödga qwinnorna i deras krankhet;* *3 Mos. 18: 19; cap. 20: 18.
11. Och bedrifwa styggeliga ting, hwar och en med sin skyldmans hustru;* de skämma sina egna söners hustrur öfwerdådeligen; de göra sina egna systrar, sina fäders döttrar, skam. *Jer. 5: 8.
Om fädernas blygd, v. 10, se 3 Mos. 18. Sina fäders döttrar, v. 11, nemligen halfsystrar.
12. De taga gåfwor till att utgjuta blod; de ockra och winna på hwarannan, och bruka girighet emot sin nästa, och öfwerfalla hwarannan, och förgäta mig, säger HERren HERren.
13. Si, jag slår mina händer tillsamman* öfwer den girighet, som du bedrifwer, och öfwer det blod, som i dig utgjutet är. *Hes. 21: 14.
14. Men menar du, att ditt hjerta kan det lida, eller dina händer det
_596.jpg&oldid=346198){kind=link}