Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 759.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Löfte om Christus. Propheten ZacharJa. Cap. 2. 755

och si, en man* hade ett mätesnöre i handen. *Zach. 1: 8.

2. Och jag sade: Hwart går du? Men han sade till mig: Till att mäla Jerusalem, och se, huru bredt och långt det wara skall.

Jerusalem skulle åter uppbyggas, och dess storlek war bestämd i Herrans rådslut. I ordens högsta mening innebär detta också det himmelska Jerusalems storlek, Uppb. 21: 10–17, och dess innewånares antal. Uppb. 20: 12–15.

3. Och si, Engelen, som med mig talade, gick ut; och en annan Engel gick ut emot Honom.

4. Och (Han) sade till honom: Löp bort, och tala till den unga mannen, och säg: Jerusalem skall besuttet warda utan murar, för mycket folks och fäs skull, som derinne wara skall.

Engelen, som talade med propheten (v. 3), war förbundets Engel, cap. 1: 8, 9, och den andre war en skapad engel, en af dem, som uträtta Herrans befallningar. Ps. 104: 4. Propheten ZacharJa kallas här en yngling, ty ehuru wi icke weta hans lekamliga ålder, så war han dock en yngling i jemförelse med de fulländade fädernas andar och alla äldre propheter.

5. Och jag will, säger HERren, wara en eldsmur der omkring; och skall wara der inne, och bewisa mig härligen der inne.* *Ps. 46: 6. Es. 60: 19.

Wandrare bruka i öknarna upptända eldar omkring sitt läger, för att skydda sig emot rofdjuren, och detta kan kallas en eldsmur. Men då Israels folk uttågade utur Egypten, war molnstoden för dem en lysande eldstod och för fienderna en mörk molnstod med förtärande blixtrar. Så är Herren andeligen närwarande hos sitt folk, Han beskyddar och upplyser dem genom nådens ljus och Han hämnas på fienderna genom straffdomars eld.

6. O, o, flyr utur nordlandet, säger HERren; ty jag hafwer förstrött eder uti fyra wäder under himmelen, säger HERren.

7. O, Zion, du som bor när dottren Babel, fly.

Då den Persiske konungen Cyrus gaf Judarna tillåtelse att återwända till deras fädernesland, wille många heldre qwarblifwa. De qwarblefwo i fångenskapen och woro sålunda en träffande afbild af alla de menniskor, som qwarblifwa i syndens fångenskap och icke wilja wända sig till det himmelska Jerusalem. Propheten skulle förmana de qwarblifna att återwända. Evangelii lärare förmana dem, som widhänga werlden, att de skola omwända sig till sin Frälsare och ställa sin wandring till det nya Jerusalem.

8. Ty, så säger HERren Zebaoth: Han hafwer sändt mig till hedningarna, som eder beröfwat hafwa; deras makt hafwer en ända; den eder rörer, han rörer Hans ögonsten.* *5 Mos. 32: 10. Ps. 17: 8.

Förbundets Engel, Guds Son, sändes af Fadren att utföra Guds rikes seger öfwer Guds folks fiender. Såsom en menniska är rädd om sin ögonsten, så wårdar sig Gud om sin församling och beskärmar och förswarar den; de, som angripa församlingen, träda Gud så nära, som om en menniska wille angripa en annans ögonsten. Denna liknelse bewisar icke blott Guds stora kärlek till den trogna församlingen, utan också de trognas innerliga lifsgemenskap med Honom. Ögat är själens spegel och uttrycker närmare, än någon annan lem, själens afbild: så är församlingen en Herrans spegel, hwaruti Hans afbild wisar sig mera än i hela den naturliga skapelsen.

9. Ty si, jag will upphäfwa min hand öfwer dem, att de skola warda dem ett rof, som dem tjent hafwa; att I skolen förnimma, att HERren Zebaoth mig sändt hafwer.* *Zach. 6: 15.

Hittills hafwa alla folk blifwit straffade, som försyndat sig emot Guds folk, och så skall det blifwa, till dess Christus gifwer åt sin kyrka en fullkomlig seger. Då folken skola blifwa Christi kyrka underdånige, så äro de dess rof, Es. 53: 12, men de äro det till sin lycka och salighet, så många som äro det med williga hjertan.

10. Fröjda dig och war glad, du dotter Zion;* ty si, jag kommer,† och will bo** när dig, säger HERren. *Es. 12: 6. Zach. 9: 9. †Ps. 40: 8. **Joh. 1: 14; cap. 14: 23. 2 Cor. 6: 16.

Herren, förbundets Engel, som talar med propheten, gifwer här sitt stora löfte: Jag kommer, och will bo när dig, en härlig uttolkning af namnet Immanuel (Gud med oss). För att kunna bo med oss war det nödigt, att Guds Son blef menniska, att Han återlöste oss och åt oss förwärfwade nåd att blifwa Guds barn och ett nytt slägte, i hwilket Han will bo. Se 2 Cor. 6: 16. Joh. 14: 23. I Christo bor Gud i sin församling. Detta har Han bekräftat med sin egen försäkran: Si, iag är när eder alla dagar intill werldens ända. Matth. 28: 20.

11. Och på den tiden skola många hedningar gifwa sig in till HERran,* och skola wara mitt folk:† och jag skall bo när dig, att du skall förnimma, att Herren Zebaoth mig till dig sändt hafwer. *Es. 14: 1. †3 Mos. 26: 12. Hes. 36: 27.

Detta löfte har gått i fullbordan, alltsedan på pingstdagen tre tusen själar blefwo omwända, och det skall ännu widsträcktare fullbordas bland jordens folk; ty riket skall warda Herrans. Obad. 21.

12. Och HERren skall ärfwa Juda