Propheten ObadJa.

Emellan år 788 och 783 f. Chr. f.

Inledning.

ObadJa betyder Jehovahs eller Herrans tjenare. Han lefde på samma tid, som Amos och Jona. Han propheterar om Israels fångenskap och återupprättelse, men isynnerhet emot Edom. ”Förnämligast går hans prophetia emot Edom eller Esau, som hade ett särdeles hat eller nit emot Israels och Juda folk, såsom det plägar tillgå, när wänner blifwa oense med hwarandra, och isynnerhet när bröder emellan hat och owänskap kommer, då är med den owänskap ingen måtta.” L. — I de största olyckor, som gingo öfwer Israels och Juda folk, sade Edomeerna med gruflig skadeglädje: slår ned, slår ned i grund! En sådan skadeglädje emot ett folk, som Gud utwalt, men som affallit och derföre af Herran straffas, är ett trots emot den allsmäktige och allwetande Guden, såsom om Han hade misstagit sig i sitt wal och såsom om Hans ändamål wore förfeladt. Derföre lät Gud förkunna stränga straff öfwer sådana sitt rikes motståndare, som icke blott sjelfwa wägra att emottaga salighetens ord, utan hata dem, som emottagit detta ord, och bespotta dem på olyckans dag. ObadJa propheterar icke blott emot Guds rikes fiender, utan han propheterar ock om Christi rike och att detta rike skall sträcka sig till allahanda folk; ty han nämner icke blott Israels slägter, utan äfwen Philisteer och Cananeer.

Icke blott många Evangeliska Christna, utan till och med Judar, anse Edom såsom en förebild af den Romerska kyrkan. Det är en afmålning, som wisar antichrists anda i alla tider och den antichristiska makten på höjden af sin fräckhet emot Gud i himmelen och Hans bekännare på jorden.

Edoms fäste. Messiæ rike.

Detta är ObadJa syn. Så säger HERren om Edom:* Wi hafwa hört af HERran, att ett budskap är sändt ibland hedningarna: Upp, och låter oss örliga emot dem. *Jer. 49: 7. Amos 1: 11.

Här föreställes saken såsom om ObadJa och de andra propheterna hade hört ett sådant budskap utgå till hedningarna, att rusta sig emot Juda och Israels riken. Äfwen detta är rigtadt emot hedningarnas falska inbillning, att de i sin egen makt förmådde så mycket emot Guds folk, ehuru det war på Guds befallning och efter Hans skickelse, de rustade sig och blefwo ett tuktande ris öfwer Guds folk för dess affalls skull.

2. Si, jag hafwer gjort dig ringa ibland hedningarna, och mycket föraktad.* *Jer. 49: 15.

3. Ditt hjertas högmod hafwer bedragit dig, efter du bor uti stenklyftor, på dina höga slott, och säger i ditt hjerta: Ho will drifwa mig här neder?* *Jer. 49: 16.

4. Om du än fore upp i höjden likasom en örn, och gjorde ditt näste ibland stjernorna, så will jag likwäl draga dig der neder,* säger HERren. *Ps. 139: 7–9. Amos 9: 2.

Äfwen om det wore dig möjligt att flyga upp såsom en örn, ja ända upp i himlarymden, och göra ditt näste ibland stjernorna, så skulle det dock icke hjelpa dig emot min straffande hand. Se Jer. 49: 16.

5. Om tjufwar eller förhärjare komma om natten öfwer dig, o huru tyst skall du då warda; ja, de skola nog stjäla; och om winhemtare öfwer dig komma, så skola de icke lefwa dig någon efterhemtning.* *Jer. 49: 9.

”Tjufwar kallar han de Chaldeer, efter de skulle oförsedt öfwerfalla och beröfwa de Edomeer, ändock de för Gud woro rätte tjufwar efter de ju woro så arge, som andra. Summa en tjuf måste stjäla ifrån den andra.” L. — Ofta anwänder Gud arga menniskor så, att Han tillåter dem att straffa andras arghet; den ena blifwer den andras ris.

6. O, huru skola de utransaka* Esau och uppsöka hans håfwor; *Jer. 49: 10.

[ band II, 715 ]7. Alla de som i förbund med dig äro, de skola drifwa dig bort utur landet; de män der du sätter din tröst till, de skola bedraga dig, och öfwerfalla dig; de som äta ditt bröd, de skola förråda dig, förrän du wet der något af.

De män, som du sätter din tröst till, dina bundsförwandter och wänner.

8. Hwad gäller, säger HERren, jag skall på den tiden nederlägga de wisa i Edom, och den klokhet* på Esau berg. *Es. 29: 14.

Edoms äldsta woro berömda för sin wishet ända från Jobs tid.

9. Ty dina starke i Theman skola förtwifla, på det de alla skola förgås genom mord, på Esau berg;

10. För den orätts skull, som emot din broder Jacob bedrifwen wardt,* skall du på all skam komma, och till ewig tid förlagd warda. *1 Mos. 27: 41. Hes. 25: 12; cap. 35: 5.

11. Den tid då du emot honom stod, då främmande bortförde hans här fången, och utlänningar drogo in genom hans portar, och kastade lott* öfwer Jerusalem, då war du likasom en af dem. *Joel 3: 3.

Flera gånger hade Edom bedrifwit orätt emot sitt brödrafolk Judarna, och hatet räckte ända ifrån sjelfwa stamfadren Esau. Både på wandringen genom öknen och allt sedan, så snart Israel kom i nöd, så hade det Edom till fiende. Se 1 Mos. 27: 41. Hes. 25: 12; cap. 35: 5.

12. Du skall icke mer se din lust på din broder i hans eländes tid, och skall icke mer glädja dig öfwer Juda barn* i deras jemmers tid; och skall icke tala så stolta ord med din mun i deras ångests tid. *Ps. 58: 12.

13. Du skall icke indraga genom mitt folks portar i deras jemmers tid; du skall icke se din lust* på deras olycka uti deras jemmers tid; du skall icke sända emot deras här uti deras jemmers tid. *Ps. 137: 7.

14. Du skall icke stå i wägaskel, till att mörda deras flyktiga; du skall icke förråda deras qwarblifna i deras ångests tid.

Snart efter det Judafolket blifwit bortfördt i fångenskap till Babel, gick en dylik dom öfwer Edoms folk, och deras skadeglädje räckte icke länge, att de kunde ställa sig i försåt och mörda Judiska flyktingar, som sökte att rädda sig undan sina fiender.

15. Ty HERrans dag är hardt när öfwer alla hedningar; likasom du gjort hafwer, så skall ske dig igen; och såsom du förtjent hafwer, så skall det komma dig uppå ditt hufwud igen.* *2 Mos. 21: 24. Hes. 35: 15. Luc. 6: 38.

Både öfwer Edom, Moab, Ammon, Egypten, Philisteerna och Tyrierna, således emot alla de hedniska grannfolken, gick en straffdom från Gud genom Babylonierna. Denna tid war en Herrans domsdag öfwer dem.

16. Ty likasom I på mitt heliga berg druckit hafwen, så skola alla hedningar dricka allt framgent; ja, de skola utsupa det och utswälja det,* att det skall wara likasom der aldrig något warit hade. *Jer. 25: 15; cap. 49: 12.

Dricka, utsupa och utswälja, nemligen wredeskalken. Se Jer. 25: 15. Edomeerna hade ofta beröfwat och förlustat sig öfwer Guds folk, men snart kom äfwen deras hemsökelsedag. Redan i början af Christi kyrka war Edoms folk äfwen till namnet förswunnet. Stundom betraktas i den Heliga Skrift hela folk såsom en person, emedan samma sinnelag och grundsatser genomgå hela slägter; såsom då man säger: stenen är hård, så menar man icke en enda sten, utan alla stenar.

17. Men på Zions berg skola ännu somliga hulpne warda, de skola wara en helgedom; och Jacobs hus skall besitta sina besittare.

18. Och Jacobs hus skall en eld warda, och Josephs hus en låga; men Esau hus strå; de skola upptända och förtära det, så att för Esau hus intet skall qwar blifwa; ty HERren hafwer det talat.

I Maccabeernas tid bodde Edomeer i Israels land, t. ex. i Hebron. De twingades af den Maccabeiske försten Johannes Hyrcanus att antaga den Judiska tron, och således blefwo de införlifwade med Israel; somliga blefwo sedan hulpne genom omwändelse till christendomen, och andra blefwo af Romarne förstörda.

19. Och de söder ut skola besitta Esau berg, och de i dalarne skola besitta de Philisteer; ja, de skola besitta Ephraims mark, och Samarie mark; och BenJamin Gileads berg.

De söder ut betyder Juda slägte, som bodde i södra Canaans land; ty de, som återwände ifrån fångenskapen, tillhörde hufwudsakligen Juda och Benjamins stammar, som sedan blefwo ett mäktigt folk i Maccabeernas tid. De intogo och beherrskade både Ephraims land och Samarien och Edoms besittningar och Gileads berg. Allt detta kan anses såsom en förebild af Christi kyrkas seger öfwer alla hedningar.

20. Och de fördrifna af denna Israels barns här, hwilka ibland de [ band II, 716 ]Canaaneer allt intill Zarpath äro, och de fördrifna af Jerusalems stad, hwilka i Sepharad äro, skola besitta de städer söder ut.

I Zarpath, en stad emellan Tyrus och Sidon, bodde Canaaneer. Dom. 1: 32, 33. Matth. 15: 21, 22. Sepharad eller Sipphara, sannolikt detsamma, som Sepharvaim i det Babyloniska riket. 2 Kon. 17: 24, 31. Es. 36: 19; cap. 37: 13. Judiska flyktingar, som blifwit förskingrade, skulle således samlas och komma till makt och herrawälde öfwer sina fiender. Detta är ock en bild af Christi kyrkas seger öfwer allt motstånd.

21. Och frälsare skola uppkomma* på Zions berg, till att döma Esau berg; alltså skall då riket wara HERrans.† *Luc. 1: 71, 78; †cap. 1: 33.

Frälsaren på Zions berg är Christus. Han uppdrog makt och gaf ljus åt sina apostlar att lära rättfärdighetens wäg, den enda wägen till frälsning, lif och salighet. De kunna i wiss mening äfwen kallas frälsare, såsom Hans sändebud, likasom i Domareboken de segerhjeltar kallas frälsare, hwilka Gud anwände till att befria Israel från fångenskap under de hedniska folken. Genom Guds ord blifwa hedningarna dömde, de blifwa såsom syndare fördömde, men dem blifwer nåd och barmhertighet tillbjuden genom Evangelium. Evangelium innehåller dom öfwer synden och lärer och meddelar den rättfärdighet, som gäller inför Gud. Genom Evangelium blifwer riket Herrans, genom Evangelium herrskar Han såsom sin kyrkas Herre och Konung. Han herrskar i sina trognas hjertan och i församlingen. Slutligen skall detta rike sträcka sig till alla jordens folk. Detta rike blifwer fullkomligt och fulländadt i den saliga ewigheten. Riket är ditt och makten och härligheten i ewighet! Amen.

Ände på Propheten ObadJa