| Tobie Bok. | Cap. 13, 14. | 49 |
hans murar af ädla stenar allt omkring.* *Es. 54: 11, 12. Uppb. 21: 11, 18, [et]c.
22. Med hwit och ren marmor skola alla hans gator lagda warda; och på alla gator skall man sjunga Halleluja.
23. Lofwad ware Gud, den honom upphöjt hafwer, och hans rike blifwe ewinnerligen öfwer honom. Amen.
14. Capitel.
Sedan detta skedt war, och Tobias hade fått sin syn igen. lefde han ännu tu och fyratio år, och såg sina barnabarn.
2. Och som han nu hundrade och tu år gammal war, wardt han i Nineve ärligen begrafwen.
3. Ty då han sex och femtio år gammal war, wardt han blind, och uti sextionde året fick han synen igen.
4. Och den andra sin lifstid lefde han med glädje, och wäxte till i gudsfruktan, och blef död i god frid.
5. Men före sin död kallade han sin son Tobias för sig och sju unga drängar, sin sons barn, och sade till dem:
6. Nineve skall snart förstördt warda;* ty HErrans ord felar icke; men i Meden skall ändå sedan en tid långt wara frid, och wåra bröder, som utur Israels land förströdde äro, skola igen komma. *Nah. 1: 1, [et]c. Zeph. 2: 15.
7. Och wårt land, som nu öde ligger, skall åter allestäds besatt warda, och Guds hus, som uppbrändt är, skall åter bygdt warda,* och alla de, som Gud frukta, skola komma dit igen. *Esra 3: 8; cap. 6: 14.
8. Och hedningarna skola ock öfwergifwa deras afgudar, och skola komma till Jerusalem, och der bo;
9. Och alla hedningar och konungar skola glädja sig deruti, och tillbedja Israels Gud.
10. Så hörer nu, mina söner, eder fader: tjener HErran i förening, och håller eder rättsinneligen intill Honom;* *5 Mos. 8: 11. Jos. 24: 14.
11. Görer hwad Han budit hafwer, och lärer sådant edra barn, att de ock almosa gifwa, att de alltid frukta Gud, och förlåta sig uppå Honom af allt hjerta.
12. Och käre barn, hörer mig, och blifwer icke här i Nineve; utan när I ock eder moder begrafwit hafwen när mig i min graf, sedan står upp, att I mågen komma hädan;
13. Ty jag ser, att Nineve synd skall göra det en ända.
14. Och straxt efter sin moders död drog Tobias ifrån Nineve med sin hustru, barn och barnabarn, och for in i Meden till sin swär och sin hustrus fränder, och fann dem friska och helbregda i en god rolig ålder, och han skötte dem.
15. Och när de blefwo döde, lade han ock deras Ögon tillhopa; och fick alltså hela arfwet och Raguels egodelar, och lefde allt intill femte slägte, och såg sina barn och barnabarn.
16. Och som han nio och nittio åt gammal war, de han i gudsfruktan med glädje lefwat hade, begrofwo honom hans fränder;
17. Och allt hans slägte blef uti ett heligt lefwerne och umgängelse, så att de både för Gud och menniskor, och alla dem, som i landet bodde, täcke woro.
Både detta och nästföregående capitel afwika mycket från den Grekiska texten.
_837.jpg&oldid=346858){kind=link}