| 320 | Israels barns resor. | Numeri. | Cap. 32, 33. |
Son betyder här detsamma som afkomling. Havoth-Jair betyder Jairs byar.
42. Nobah drog åstad och wann Kenath med dess döttrar och kallade dem Nobah efter sitt namn.
Af 1 Chrön. 2: 23 synes, att Jair erhöll Kenath och underlydande orter. Eröfringen tillskrifwes honom, emedan han war anföraren i fälttåget och måhända bibehöll det högsta anseendet.
Ruben fick den sydligaste delen af landet, öster om Jordan, wid gränsen af Moabs land. Gad fick sin andel norr om Ruben, och den halfwa stammen Manasse erhöll den nordligaste och största delen af denna landsträcka.
33. Capitel.
Lägren uppräknas. Canaan utrotas.Detta är Israels barns resande, hwilka utur Egypti land dragne woro i deras härar genom Mose och Aaron.
2. Och Mose beskref deras utresande, såsom de drogo efter HERrans befallning; och äro desse de resande, som de reste:
Andamålet hwarföre Mose på Herrans befallning beskrifwer Israels tåg och uppräknar de 42 lägerställena är trefaldigt, nemligen för det då warande israel, för alla trogna, 1 Cor. 10: 11, och för Israel i den sina tiden, Se Es. 11: 16, Hes. 20: 35, 36; Micha 7. Denna resebeskrifning skulle för folket wara ett warnande och tröstande påminnelse om Herrans stora under. Hans kärlek, rättfärdighet och allmakt woro på denna wandring afmålade, såsom på lefwande taflor. Folket skulle nu hemta tröst och frimodighet af den wisshet, att den 40-åriga wandringstiden nalkades sitt slut. Ehuru ofta detta folk frestade Herran, så förblef dock Hans löfte fast; och Israel kunde deraf draga den tröstande slutsats, att Han skulle allt framgent wara med dem i striden mot de mäktiga fienderna. På denna långa wandring hade Han ledsagat dem med sina härliga underwerk, skyddat och wederqwickt dem med molnstoden och eldstoden dag och natt, spisat dem med himmelsbröd och gifwit dem watten utur klippan. Han hade uppbyggt ibland dem sin helgedom, gifwit dem seger öfwer fienderna, och, hwad som war den största wälgerningen, Han hade för dem uppenbarat salighetens wäg, genom inrättningen af en gudstjenst, som syftade på Christus och gjorde de trogna delaktiga af försoningen, som genom Honom en gång skulle fullbordas. Hwarje lägerställe war för folket ett bewis på Herrans underbara barmhertighet. För alla trogna i alla tider är Israels wandring en lärorik bild af wandringen genom lifwet, och såsom Israel fick erfara under hela wandringstiden på hwarje ställe så många bewis på Guds barmhertighet, kärlek, långmodighet, rättfärdighet och makt, så få också de troende erfara detsamma. Wår resa till ewigheten går ofta genom swåra motgångar, frestelser, fall, straff, upprättelser och pröfningar; men de trogna winna genom Guds nåd segren till slut, så framt de wilja blifwa trofaste intill ändan. Det tillkommande Israel skall en gång, då det blifwer upplyst af Christi Ande, kunna, wida djupare än wi, skåda in uti de stora hemligheterna af denna wandrings andeliga betydelse. Här uppräknas icke hela wandringens alla lägerställen, utan blott de wigtigaste. Folket lefde under wandringstiden i ett fullt beroende af deras ledare, af Gud sjelf, som ledsagade dem. Der Han befallde, skulle de uppehålla sig, så länge det behagade Honom, och då Han gaf tecken till uppbrott, så skulle de tåga widare i den riktning, molnstoden wisade.
3. De drogo ut ifrån Rameses* på femtonde dagen i den första månaden, på annandag Påska, genom hög hand† i alla de Egyptiers åsyn; *2 Mos. 12: 37. †2 Mos. 14: 8.
4. Då de Egyptier begrofwo sina förstfödingar, som HERren ibland dem slagit hade:* ty HERren hade ock gjort dom öfwer deras gudar. *2 Mos. 12: 12.
5. När de dragne woro ifrån Rameses, lägrade de sig i Succoth.
6. Och de drogo ut ifrån Succoth och lägrade sig i Etham, hwilket ligger wid ändan på öknen.* *2 Mos. 13: 20.
7. Ifrån Etham drogo de ut och blefwo i den dalen Hyroth, hwilken ligger emot BaalZephon: och lägrade sig inför Migdol.* *2 Mos. 14: 2.
{{wers|33|8. Ifrån Hyroth drogo de ut och gingo midt igenom hafwet* in uti öknen, och reste tre dagsresor in uti Ethams öken och lägrade sig i Marah.† *2 Mos. 14: 22. †2 Mos. 15: 23.
9. Ifrån Marah drogo de ut och kommo till Elim: der woro tolf wattubrunnar och sjuttio palmträd: och lägrade sig der.* *2 Mos. 15: 27.
10. Ifrån Elim drogo de ut och lägrade sig wid Röda hafwet.
Detta lägerställe nämnes icke förut, se 2 Mos. 16: 1.
11. Ifrån Röda hafwet drogo de ut och lägrade sig i den öknen Sin.* *2 Mos. 16: 1.
12. Ifrån den öknen Sin drogo de ut och lägrade sig wid Daphka.
13. Ifrån Daphka drogo de ut och lägrade sig i Alus.
14. Ifrån Alus drogo de ut och lägrade sig i Rephidim; der hade folket intet watten till att dricka.* *2 Mos. 17: 1.
15. Ifrån Rephidim drogo de ut och lägrade sig uti den öknen Sinai.* *2 Mos. 19: 1.
_330.jpg&oldid=343078){kind=link}