| Hiskia Juda konung. | 2 Konunga-Boken. | Cap. 18, 19. | 669 |
hofmästaren, och Sebna, skrifwaren, och Joah, Asaphs son, kansleren, till Hiskia med rifna kläder,* och gåfwo honom tillkänna RabSakes ord. *1 Mos. 37: 29, 34. 2 Sam. 1: 11. Matth. 26: 65.
Det war ett bewis på stor wishet, att man icke swarade den hånande fienden efter hans dårskap utan wände sig till Herren, som kan hjelpa ur all nöd.
RabSakes tal är kraftigt, listigt och förförande; han målar i förfärlig färg nöden af ett belägringstillstånd, v. 27, och lofwar en gyldene tid, om de wille underkasta sig Assyriens konung, v. 31, 32, och inflätar äfwen alla möjliga religionsgrunder, som han trodde kunna werka på folket. På samma sätt göra ännu alltid Guds rikes fiender.
19. Capitel.
Hiskia ängslan, tröst. Sanheribs bref, flykt, dråp.Då konung Hiskia det hörde, ref han sina kläder, och drog en säck uppå sig, och gick in uti HERrans hus.* *Es. 37: 1.
2. Och sände Eliakim, hofmästaren, och Sebna, skrifwaren, samt med de äldsta presterna, klädda i säckar, till propheten Esaia, Amos son.
3. Och de sade till honom: Så säger Hiskia: Denne dagen är en bedröfwelses, bannors och förhädelses dag; barnen äro komne till födseln, men ingen makt är till att föda.
De sista orden äro ett ordspråk, som innebär yttersta nöd, se Es. 13: 8. Jer. 4: 31. Den nödställde konungen will härmed säga, att hans bättringskamp och allt hans arbete att införa ett bättringstillstånd ibland folket wore förgäfwes.
4. Om till äfwentyrs HERren din Gud wille höra alla RabSakes ord, hwilken hans herre, konungen i Assyrien, utsändt hafwer, till att tala förhädelse emot lefwande Gud, och till att bannas med de ord, som HERren din Gud hört hafwer; så upphäf nu din bön för dem, som ännu igenlefde äro.
Det wanmäktiga folket och den swage konungen kunde ingenting widare göra än öfwerlemna saken uti Herrans hand, och det war wäl, att de gjorde detta; ty Herren är den rätte hjelparen i all nöd. Till honom flyr ingen förgäfwes, och ingen får ostraffadt försmäda Hans heliga namn. Konung och folk wände sig nu till Herrans prophet och bådo om hans förbön, och de fingo ett tröstande swar.
5. Och konungens, Hiskia, tjenare kommo till Esaia.
6. Då sade Esaia till dem: Så säger till eder herre: Detta säger HERren: Frukta dig icke för de ord, som du hört hafwer, der konungens tjenare af Assyrien mig med förhädat hafwa.* *Es. 37: 6.
7. Si, jag will gifwa honom en anda, att han skall få höra ett rykte, och draga tillbaka igen i sitt land; och jag will fälla honom med swärd i hans land.
Denna vers innehåller en widt omfattande förutsägelse. Med anda menas här en förskräckelsens ande, en inwerkan af Herrans osynliga andehärar. Och deraf försträckt skulle konungen fly undan, då han fick höra ryktet om konung Thirhakas antågande. Thirhaka, Es. 37: 9, war en mäktig Ethiopisk konung, sannolikt från Meroe land och stad wid öfra delen af Nilströmmen i Nubien. Af Grekerna kallas han Thearkon eller Tharachos. Esaia omtalar här icke det stora nederlag, som Sanheribs här skulle lida. Herren wille widare pröfwa konungens tro och drifwa honom till mera brinnande bön, derföre uppenbaras icke på en gång hela den underbara räddningen.
8. Och då RabSake kom igen, fann han konungen af Assyrien stridande emot Libna; förty han hade hört, att han war dragen ifrån Lachis.
9. Och han fick höra om Thirhaka, konungen i Ethiopien: Si, han är utdragen till att strida emot dig. Då wände han om, och sände bud till Hiskia, och lät säga honom:
Assyriens konung tågade nu undan, för att beskydda sitt eget land, och skickade genom sina sändebud följande skriftliga och muntliga helsning till Hiskia.
10. Detta säger till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud bedraga dig, på hwilken du dig förlåter, och säger: Jerusalem warder icke gifwet uti konungens hand i Assyrien;
11. Si, du hafwer hört, hwad konungarna i Assyrien gjort hafwa alla land, och gifwit dem till spillo, och du skulle nu friad warda?
12. Hafwa ock hedningarnas gudar friat dem, hwilka mina fäder förderfwat hafwa; Gosan, Haran, Reseph och Edens barn, som i Thelassar woro?
Detta landskap Eden låg i Mesopotamien, Hes. 27: 23.
13. Hwar är konungen i Hamath, konungen i Arphad, konungen i den staden Sepharvaim, Hena och Iva?
14. Då Hiskia hade anammat brefwet af buden, och läst det, gick han upp
_679.jpg&oldid=343830){kind=link}