verklighetsstoff från fotografier; även i detta fall synes en avgränsning av begreppet bild ofrånkomlig. Föreningen svenska affischtecknare diskuterar samma fråga; för sin del förutsätter föreningen att absolut identitet mellan bild och teckning måste föreligga för att bilden skall anses eftergjord. Svenska försäljnings- och reklamförbundet behandlar spörsmålet ur reklamens synpunkter och anför:
Förslaget innebär en betydande utvidgning av fotografens rätt jämfört med nu gällande lag, enligt vilken fotografens uteslutande rätt gäller endast mångfaldigande genom fotografi. Alltjämt synes emellertid avsikten vara att fotografen icke skall ha något skydd för själva bildinnehållet, verket. Det står sålunda i princip fortfarande envar fritt att taga en identiskt likadan bild som en annan fotograf tidigare framställt. Ur reklamens synpunkt förefaller denna uppläggning av skyddet icke alldeles tillfredsställande. En originell och konstnärligt högtstående fotografisk skapelse i en annons eller annan reklam synes nämligen härigenom icke åtnjuta skydd mot efterbildning. Ett problem, som uppkommer i och med att icke blott mångfaldigande genom fotografi utan även »framställande av exemplar» genom »teckning eller annat förfarande» faller inom skyddssfären, synes vara hur likhetsgraden skall bestämmas. Såvitt förbundet kunnat finna har kommittén med lätt hand förbigått detta icke minst för reklamen viktiga problem. Utan kännedom om hur kommittén tänkt sig lösa detta, finner förbundet det svårt att taga någon definitiv ställning till den utvidgning av skyddet, som kommittén sålunda föreslagit. Förbundet vill emellertid betona att det synes betänkligt att förbjuda avtecknande av helt »triviala» fotografiska bilder och menar att skyddet för fotografi mot efterritning under alla förhållanden måste begränsas till att avse särpräglade (högklassiga) fotografiska alster.
Statens konstråd understryker att en konstnär, oaktat förslaget icke upptager motsvarighet till 4 § andra stycket i förslaget till lag om upphovsrätt, måste anses äga att i fri anslutning till ett fotografi framställa ett nytt och självständigt verk.
Svenska försäljnings- och reklamförbundet anför i fråga om rättens subjekt:
Innehavare av fotografirätten är enligt förslaget »den som framställt fotografisk bild». Härmed avses väl i första hand den, som ställt in kameran samt utlöst slutaren. I praktiken kan emellertid säkerligen tvekan uppstå vem som är att anse såsom fotograf. Som exempel kan anges, att det inom reklamen ofta förekommer att bildarrangemanget ombesörjes av en ickefotograf i samråd och samarbete med yrkesfotografen. Om förbundet förstått motiven rätt, torde i regel den som arrangerat bilden sakna all rätt, eftersom själva bildinnehållet icke åtnjuter skydd.
Förbundet framhåller, att det anförda utgör ytterligare ett argument för dess uppfattning att vissa fotografier bör skyddas i upphovsrätten.
Svenska bokförläggareföreningen anser, att såsom villkor för skydd bör stadgas att originalfotografier på baksidan är försedda med anteckning om fotografens namn och adress samt framställningsåret.
Departementschefen. I den nya lagstiftning till skydd för fotografier som
nu skall genomföras bör i enlighet med kommitténs förslag skyddsobjektet,
