Sida:BillingE.Herdabref.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
27

längtan. Men här tvingas vi nu att gå ännu ett led tillbaka i orsakskedjan. Under jäktandet efter de yttre ägodelarna har vår tid blifvit alltmera utarmad i sitt inre. Men hvarför lät den sig dragas in häri, om ej just därför, att den var så fattig? Dess inre fridlöshet var det som dref den att gripa så girigt efter hvarje än så eländigt surrogat — »usla brunnar», skulle det på bibelns språk heta. Och samma inre ofrid är det till sist, som slagit ut i den jäsande oro, den dofva bitterhet och det dolska hat, som legat och grott folken och klasserna emellan och till sist redlöst drifvit oss in i de sista årens katastrof. Den yttre ofriden blottade endast det fruktansvärda djupet af den ofrid, som låg där på bottnen, och fullbordade dess förstörelseverk.


* * *

Kyrkans enda uppgift.

Hafva vi fått syn på detta sammanhang, se vi den inre osaligheten, den otillfredsställda salighetsträngtan såsom den djupaste källan bakom allt det i vår tid, som synes oss falskt, förvridet och ondt, — då se vi ock slutgiltigt omöjligheten för oss och för vår kyrka att likasom ställa oss utanför den såsom dess domare: vi känna vår solidariska andel i dess skuld. Huru hava vi förvaltat det fridskapital, som varit oss anförtrodt? Men så se vi ock tydligare än förut vår kyrkas uppgift i denna tid framför oss. Den är att bringa evangeliet om den Guds frid, som öfvergår allt förstånd, till oroliga och osaliga människosjälar. Det är icke en af kyrkans uppgifter — det är det hela.

Friden — det måste vi här, när det gäller uppgiften, likaväl som när det gällde vår egen utrustning till denna, oryggligt hålla fast — är, såsom vi förut sade, icke en högtidsgåfva blott, utan själfva hvardagsdräkten, icke den krönande spiran på byggnaden, utan den bärande grunden, icke något vid sidan af kraften, utan denna själf, icke — så kunde vi kanske här bäst uttrycka det — endast ett kvietiv, utan det starkaste, det mäktigaste af alla motiv. Till den falska, mekaniserade bild af själslifvet, som i vår tid är så utbredd, hör också den föreställningen med, att drifkraften till allt