- 31
summan af de enskilda människosjälarnes. Men skola vi själfva här kunna frälsas och skola vi i vår mån kunna hjälpa de andra till frid, då behöfva vi förvisso ännu en gång på nytt uppdaga Kristi härlighet och göra det just ut ur vår egen tids nöd, så att han själf må kunna få möta också den och tala omedelbart just till den. Guds frid går väl också i den meningen öfver allt förstånd, att den har många för oss fördolda vägar till ett människohjärta, och att den gifver mer än i klara ord kan fattas. Men så, att den blir hjärtats fasta besittning och en för hela lifvet bärande grundval, kan den dock blott gripas i, med och under det klara och fasta ordet om Kristus Jesus.
Vår tids teologi
Men här, just som vi tyckte oss hafva nått den punkt, där vi kunde hvila ut, träder nu en ny svårighet fram för tanken, som för mången af Eder måhända ter sig som den djupaste orosanledningen af alla. »Det fasta ordet om Kristus» — hafva vi, har vår kyrka verkligen i vår tid ett sådant fast ord att frambära? Ej blott utom kyrkan står det strid om Kristus, äfven bland dem, som äro satta att förkunna ordet om honom, stå helt olika, ja, motsatta uppfattningar emot hvarandra. Så stå de, mellan hvilka full enighet mer än någonsin behöfdes, splittrade ej blott i mera yttre frågor, utan just i det som borde vara det innerst enande bandet. Och om mer än en af dessa i sin förkunnelse och sin gärning frestas att flytta tyngdpunkten från det centralt religiösa till det allmännare etiska, sociala och religiöst-kulturella, så beror det kanske allra mest därpå, att han känner sin egen osäkerhet och oklarhet i det centrala.
Redan i det föregående har jag fäst uppmärksamheten på det oskiljaktiga samband, i hvilket de problem, hvilkas debatterande inom teologien nu mångenstädes vållar så stor oro, stå med alla de andra, med hvilka vår tid, på alla lifvets områden, har att brottas. Detta större problemsammanhang måste man, om man vill fälla en rättvis dom öfver vår tids teologi, stadigt behålla i sikte. Mycket hos den, som synes vara,
