Sida:BillingE.Herdabref.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
60

uteslutande följa den rent religiösa synpunkten, utslaget skulle falla till förmån för föreningskyrkoformen — då skulle de dock allesammans tillhopa ej förslå att uppväga frikyrkomännens enda argument. När det gäller kyrkan, kan icke hela vagnslaster af kulturella, sociala, ja, ens af socialetiska vinster uppväga förlusten af ett uns i religiös intensitet och koncentrationskraft.

Äfven om man helt bortser från de dåraktiga försöken att göra bibeln till en kyrkoordning och de bibliska församlingarnas, ur den tidens särskilda förhållanden framsprungna, organisation till normerande förebilder för alla tider — argument, som för öfrigt med ungefär lika rätt kunna anföras till förmån för de mest skilda organisationsformer —, kan det nu svårligen förnekas, att det vid första ögonkastet ser ut, som om den rent religiösa synpunkten obestridligen vore på föreningskyrkans sida. Man får det starkaste intrycket däraf, om man går till de enskilda församlingar, af hvilka kyrkorna af den ena och den andra typen uppbyggas. I föreningskyrkans församlingar ligger den ideellt-religiösa organisationsprincipen i öppen dag: människor med likartade religiösa erfarenheter sluta sig i fritt och personligt afgörande samman, till inbördes uppbyggelse, fostran, tukt och stöd - och till verksamhet bland de utomstående; det hela är ett försök att, för att uttrycka det så försiktigt och så litet sekteriskt som möjligt, åtminstone i någon mån låta kyrkans väsen, såsom de heligas samfund, komma till uttryck och realisera sig äfven i dess yttre organisation. Hur oändligt profana te sig icke vid jämförelse härmed vid första påseendet folkkyrkans territorialförsamlingar! Jag tänker härvid alls ej på det ibland hörda talet om, att till folkkyrkan höra också »tjufvarna och skökorna» — sofismen är för uppenbar för att ens böra upptagas till vederläggning. Men jag tänker så mycket mer på det, som själfva ordet territorialförsamling innebär. Med full rätt har man från motståndaresidan talat om de folkkyrkliga församlingarnas »geografiska» gränser. Den man i vårt land, som kanske tidigast och skarpast sett den höga idealiteten bakom det skenbart profana i denna organisationsform, gaf en gång, likasom på trots,