mycket förkallnad. Man begynte nu få ett helt annat sätt att tänka: helt andra maner att lefva: helt andra skylldigheter att i agt taga. En så borgelig dygd, som gamle Svenske Gästfriheten var, började småningom att komma i föragt och anses såsom mindre betydande emot gifmilldhet till Kyrkor, Kloster och Munkar. Svenska follket, så länge det var hedniskt, föllgde af vantro med mycken ifver vissa dygder, hvarigenom de trodde sig antingen förtjena rum hos ODEN och de sälla i Wallhall, eller ära och beröm hos efterkommande: dygder, som voro oskattbara i samhället, efter de inplantade kärlek till Fäderneslandet, begärelse till ära, förakt för döden, gifmilldhet emot den nödställde, och trohet emot vänner. Men sedan Christendomen blef införd, vardt ock ett nytt sätt att tänka antaget. Svenska follket under hedendomen ehuru än grymt, var dock ärligt och troget, ehuru än hämdgirigt, var likväl oförskräckt och ädelmodigt, ehuru än fattigt, var dock nögdt och gifmilldt: men efter Christendommens inkomst, långt ifrån att förlora något af sin råhet, mörker och grym-
