Sida:Birger Jarl till Bjälbo.pdf/195

195

till Bjälbo.

betalt dess Jungfrudom, det enda, som var lämnadt i qvinnokönets vård, och för hvillket lagen hade utfäst åt thy belöning ^[1]. Men BIRGER Jarl, för att sät-

ta

N 2

GBL. WGL. X. Fl. GBL. ÖGL. &c.) däraf, att mannen gaf sin hustru mårgonen efter samlaget en viss skänk i fast eller lösöron. (Hindradags um morghin tha agher Bonde husfru sina hedra, ok hänni morghingäf gifva, (se IV. Fl. ÄrfBl. Upl.) Sjelfva upphofvet till en sådan sed var väl, att en sådan skänk gafs till en belöning för hustruns Jungfrudom; Men i senare tider blefvo äfven Enkor, då de trädde i nytt äcktenskap, delacktiga däraf.

↑ TACIT. de Mor. Germ. c. 18. skrifver här om såsom något besynnerligt: Dotem non uxor marito, sed uxori maritus offert. JOH. MAGNUS (lib. VII. c. 9.) menar väl, att sådant kommer däraf, att en man här fordom tog sig hustru, för att hafva henne till hjällp i sitt hushåll och ej till sin Herrskarinna: hvarföre ock på det hon ej måtte hafva något att påcka på, skall det blifvit vedertaget, att mannen gifvit hustrun mårgongåfva, och ej tvärrtom, såsom hos andra follkslag sker. Men det är en ogrundad gissning, som kunde för ro skull få rum i en Satirisk Roman; utan är rätta grunden till en sådan sed, att qvinnokönet här fordom intet ärfde, och föllgackteligen intet hade att gifva.

[2] TACIT. de Mor. Germ. c. 18. skrifver här om såsom något besynnerligt: Dotem non uxor marito, sed uxori maritus offert. JOH. MAGNUS (lib. VII. c. 9.) menar väl, att sådant kommer däraf, att en man här fordom tog sig hustru, för att hafva henne till hjällp i sitt hushåll och ej till sin Herrskarinna: hvarföre ock på det hon ej måtte hafva något att påcka på, skall det blifvit vedertaget, att mannen gifvit hustrun mårgongåfva, och ej tvärrtom, såsom hos andra follkslag sker. Men det är en ogrundad gissning, som kunde för ro skull få rum i en Satirisk Roman; utan är rätta grunden till en sådan sed, att qvinnokönet här fordom intet ärfde, och föllgackteligen intet hade att gifva.

[1]