skulle sedan ligga till Tolfmanna nämd, hvaraf Konungens man och målsäganden måtte utnämna den ena hälften, och den anklagade den andra, som medelst sin ed skulle fria eller fälla den anklagade.
Människjorne, ej nögde med att nyttja världen och tillvälla sig herravällde och ägande rätt öfver alla lefvande djur, hafva, till egen vanheder och föragt af sitt slägte, drifvit denna begärelsen att äga så högt, att de ock gjort människjor till trälar: dem de ägde såsom en annan ägendom, och brukte efter sitt behag: mot hvillka allt var lofgifvit, ingen grymhet orättmätig, intet dråp förbudet. Sådana olyckeliga människjor hafva ock fordom varit här i Sverige, som, lika med boskap i anseende till sin herre och ägare, som fä såldes, som fä handterades. Att komma i ett så olyckeligt tillstånd voro åtskilliga tillfällen och medel. Att nu ej tala om dem, som blefvo fångne i krig och uppbragte på härfärder, hvilke såsom sina ägares rof och krigsbyte blefvo beständige trälar och lifegne; utan kunde ock Svensk man blifva Svensk mans träl på tvägge-
