Hoppa till innehållet

Sida:Birger Jarl till Bjälbo.pdf/209

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
209
till Bjälbo.

sig sjelf till träl, eller någon hafva lof, att emottaga en annan till träl, som efter Lag icke hade förvärkat sin frihet.

Efter våra hedniska Förfäders beskaffenhet och tänkesätt, hade Sveriges Lagar vid BIRGERS tid ännu mycket i behåll. ERIK den helige hade vid granskningen af WIGERS Flockar ej haft i ögnasigte än Kyrkans rättigheter, och sådana missbruks ändring, som i synnerhet icke kunde bestå med dess förmoner: antingen att han ej vågade förbjuda vissa seder, som ehuru grymme och skadelige i sig sjelfva, likväl för sin ållder skull dyrrkades af allmänheten, eller att han ej hade nog ljus att granska och förbättra allt. I synnerhet voro visse lämningar i Lagen efter sådana missbruk, som väl voro afskaffade; men sjelfva lämningarne, såsom påföllgder af berörde missbruk, voro likväl ännu bibehållne. Jag har redan sagt, att hos våra hedniska Förfäder ingen rätt var så god, som sjelf-hämden eller den så kallade näfve-rätten. Således blefvo alla de mål, som ej kunde i godo förlikas eller fulleligen öfverbevisas den anklagade, utställdte till ett envig emellan bägge par-

terna,
O