befordra sina oheligaste afsigter och oskäligaste tillbud. Ibland dessa tillbud är ock det, som angår äcktenskaps förbudet i Prästeståndet. Det har blifvit antaget under förtydna Språk ur den heliga Skrift, och bedrägeligt skäl, som borde andelige män fly köttsliga lustar. Icke des mindre gaf detta förbud emot Prästerskapets äcktenskap anledning till mycket motstånd. Påfviske Stolen hade för detta flere resor sökt förbjuda Prästerna här i Norden at gifta sig, utan att sådant hade haft någon värkan. Redan år 1121. hade Påfven CALIXTUS den andre gjort försök, att här införa berörde förbud; men ärfor så stort motstånd, att hans uppsåt den gången var merendels fåfängt. Så hade ock Påfviske Legaten THEODIGNI på ett möte i Lund år 1140. laggt sig vin om samma sak; flere försök, bref och förmaningar att förtiga. Men allt sådant hade likväl här haft så litet eftertryck, att när ofvannämde Cardinal, WILHELMUS Sabinensis, nu kom hit att hålla Skenninge möte, fant han icke allenast de mindre Prästerna öfver allt vara gifte, utan voro ock de fleste af dem sjelfve Präste-Söner,
