så att de med så mycket större ifver trodde sig i skylldighet att försvara sina hustrur och rättigheten att gifta sig, som de ej gärna ville vara ansedde för oäckta födde. Ty ehuru de, öfvertygade om billigheten af Cardinalens påstående, med blind lydna voro undergifne den Romerska Stolen; gingo de dock rätt nödigt på att skillja sig vid sina hustrur. De androgo för sig åtskilliga bevekande skäl, och påstodo, att de hvarken trodde sig kunna lefva utan qvinfollk, eller begå sig utan deras betjening i hushålls saker, hvaraf anledning till lusta och sköracktighet kunde gifvas, Men sådane föreställningar voro allt för skälige att afvända Cardinalen ifrån sitt beslut. Med myndighet och lämpa gick han igenom med detta för Romerska Kyrkovälldet så angelägna målet, så at alla Präste-äcktenskap ifrån den dagen blefvo förbudne, under straff af bannlysning, och de Präster, som redan voro gifte, pålades, att innom ett års förlopp skillja sig vid sina hustrur, om de ej ville störrta sig i samma fördömmelse. Vidare blefvo Prästerne på detta möte frikallade ifrån all vålldgästnig; en sådan för-
