räntan blifvit bestämd, derför bjöde den högsta skatteköpeskillingen, med förbehåll å kronans sida att anbudens antagande berodde af Kongl. Maj:ts pröfning.
Hos rikets ständer mötte den sålunda föreslagna försäljningen icke det allmänna bifall, som man af det sätt, hvarpå föregående riksdagar behandlat denna fråga, haft anledning förvänta. Stats- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskotten tillstyrkte väl i afgifvet betänkande rikets ständer, att hufvudsakligen antaga den kongl. propositionen, men vid ärendets behandling hos stånden bifölls betänkandet endast af bondeståndet, under det att det samma återremitterades af de öfriga stånden till förnyad handläggning hos de nämnda utskotten, hvilka i ett senare utlåtande funno sig icke böra i anledning af gjorda anmärkningar i väsendtlig mån frånträda sin förut framställda åsigt. Emot detta af utskottens majoritet fattade beslut reserverade sig bland andra bergsrådet C. M. af Robson, som efter en vidlyftig utveckling af ämnet tillstyrkte rikets ständer att till svar å den kongl. propositionen anhålla:
1:o att försäljandet af kronans skogar och parker samt öfverlemnandet till enskilde af läns- och häradsallmänningar måtte uppskjutas, intill dess en fullständig undersökning genom vederbörande konungens befallningshafvandes försorg kunde söder om Dalelfven hinna verkställas, och dervid blifvit utredt vidden och beskaffenheten af den mark och skog, öfver hvilken kronan egde att disponera äfvensom hvad rymd i och för enskildes tillhörigheter dessa skogar skulle frångå;
2:o att Kongl. Maj:t måtte tillsätta en komité af ledamöter, som med nit för saken förenade grundlig kännedom af ifrågavarande ämne och hvilken skulle hafva sig uppdraget att emottaga alla de underrättelser, som de i föregående moment tillstyrkta lokalundersökningar afsågo, äfvensom i anledning af dem granska närvarande förhållanden och bedöma samt till Kongl. Maj:t uppgifva, hvad verkan dittills förda hushållning haft på skogarnes bibehållande eller förstöring och vidare att efter gjorda beräkningar upplysa, huru stor afkastning och behållning kunde anses blifva af dem, då de behandlades efter den metod, som i andra länder vore bruklig, jemförelsevis med den, som härstädes dittills varit använd;
3:o att, efter verkställigheten af förenämnda undersökningar samt utan hinder af hvilande odlingsansökningar, Kongl. Maj:t skulle låta på öppen auktion åt den mestbjudande försälja alla sådana kronoskogar, vare sig jagbackar eller parker, söder om Dalelfven, hvilka vore under 200 tunnlands vidd, äfvensom till delegarne öfverlemna alla sådana läns och häradsallmänningar, som icke öfverstege nyssnämnda rymd, allt under de vilkor, som Kongl. Maj:t i dessa fall funne lämpliga;
4:o att Kongl. Maj:t måtte anbefalla vederbörande att så fort sig göra läte, inrätta uppå alla kronoparker, der den behållna rymden öfverstege 200 tunnland, skogshushållnings ut. öfning efter den förändrade metoden, som grundade sig på någon viss cirkulation af hyggen och med årlig afverkning af en bestämd del utaf sjelfva skogen med bibehållande af nödiga fröträd och med iakttagande af de gjorda hyggenas fredande, tills de hunne återväxa undan möjligheten af kreaturens åverkan;
5:o att af behållningen efter den skedda försäljningen äfvensom genom den årliga afkastningen en särskild kassa bildades, vid hvars användande man föreställde sig hufvudsakliga föremålet vara bibehållande^ vården och utvidgandet af denna hushållsgren samt att skogsplantering på skoglösa orter och förbättring af sådan skogsbetjenings lönevilkor, som deraf gjorde sig förtjent, till detta vigtiga ändamål hörde;
6:o att så snart de åtgärder föregått, som l:a, 2:a och 3:e mom. afsågo, alla söder om Dalelfven återstående läns- och häradsallmänningar, som öfverstege 200 tunnlands rymd skulle försättas under samma hushållningssätt, som för kronoskogarnes bibehållande pröfvades nödigt och nyttigt i anledning af hvad derom uti 4:e mom. föreslaget blifvit;
7:o att Kongl. Maj:t framdeles, när sig visat, huruledes det sålunda föreslagna skogshushållningssättet medfört de dermed åsyftade fördelar, äfvenledes sträckte sin omtanke till de allmänna skogar, som funnos norr om Dalelfven belägna, på det en för dessa orter lämplig hushållningsmetod jemväl måtte införas.[1]
När ärendet härefter hos ständerna till afgörande förekom, blef utskottens ofvanberörda utlåtande i ämnet bifallet af borgare- och bondestånden, under det att deremot ridderskapet och adeln äfvensom presteståndet för sin del antogo bergsrådet af Robsons särskilda mening. Vid detta förhållande och då någon jemkning emellan dessa stridiga beslut icke kunde ske, samt frågan, såsom inverkande å statens inkomster, jemlikt 69 § regeringsformen ej kunde förfalla, blef densamma öfverlemnad till förstärkt statsutskott, och här utföll voteringen så, att stats- och allmänna besvärs- och ekonomiutskottens omförmälda utlåtande med 82 röster mot 37, som afgåfvos för bergsrådet af Robsons mening, blef riksdagens beslut. Sedan rikets ständer härefter genom skrifvelse den 20 december 1823 meddelat Kongl. Maj:t, att ständerna med några få dervid gjorda tillägg helt och hållet antagit och bifallit den kongl. propositionen, aflät Kongl. Maj:t till kammarkollegium den 10 mars 1824 bref, innehållande de föreskrifter, som vid den förändrade regleringen med kronoskogarne och allmänningarne i riket borde gälla till efterrättelse, och hvilka finnas intagna uti kammarkollegii till Kongl. Maj:ts befallningshafvande den 14 derpåföljande april utfärdade cirkulärbref.
I samma bref meddelade Kongl. Maj:t äfvenledes förklarande, att i öfverensstämmelse med riksdagens uttalade önskan alla skogs- och jägeribetjentesysslor, som i följd af regleringen vid en del parker och allmänningar icke blefve behöfliga, vid innehafvarnes afgång tillsvidare skulle lemnas obesatte, deras löner ingå till staten, och boställen på fem år i sänder för kronans räkning utarrenderas, så vidt de icke till aflöning för skogs- och jägeribetjente å bibehållna parker och allmänningar erfordrades.
Hvad för allmogeklassen länge utgjort ett kärt önskningsmål, vann sålunda af den lagstiftande makten ett erkännande, som syntes komma att beröfva kronan den hufvudsakliga delen af dess skogar. Vid tillämpningen af de gifna föreskrifterna fästes dock ett icke ringa afseende å de åsigter, som af bergsrådet af Robson uttalats, hvilken omständighet föranledde, att, emot hvad mången önskat, åtskilliga kronoparker och allmänningar bibehöllos orubbade.
Om än erhållande af förfoganderätt öfver befintliga allmänningar likasom rätt till upptagande af odlingslägenheter å kronans
särskilda skogar utgjorde ett temligen allmänt mål för
- ↑ Den förtjente hofjägmästaren J. af Ström lär, enligt hvad hans efterlemnade papper gifva vid handen, omfattat de efter samråd med honom af bergsrådet af Robson såsom ledamot af ridderskapet och adeln uttalade åsigter.
