Den här sidan har korrekturlästs
Ännu en gång... när ångern hjärtat naggar
och det har mistat sina blomsterfång
och skendygd pekar på dess tomma taggar
och vanrykt skakar det med nordangång,
då sändes plötsligt, som en glimt från ofvan,
ett ord, en vän från lyckans sommardar,
och det får åter hela himlagåfvan,
och sol och sommar än en gång det har.
Ännu en gång... när hvarje Sarons lilja
har blommat ut med hvarje själens tröst,
då flammar plötsligt, som på Skaparvilja,
en liljesommar upp ur Sarons höst.
"Ännu en gång” som lifvets lösen klingar
från ungdomsyran intill gubbero
och hvarje hjärtas höstedag betvingar,
ja, tvingar hösten bort från dödens bo...
— 47 —
