Hoppa till innehållet

Sida:Blå oktober.djvu/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Håll ut!

Håll ut, håll ut i dyster dag;
ty allt blir ljust till slut!
Du segrar midt i nederlag,
om blott du håller ut.
Ja, fäll ej modet en minut!
Håll ut, min vän, håll ut!

Se, lifvets gång är vågens lopp,
som går från höjd till dal,
och färden löper ned som opp
och går från fröjd till kval;
men vägen når till sist sin strand
och mänskan — lyckans land.

Om hafvet jämt låg spegelklart,
hann slupen knappast fram.
Ju högre våg — ju större fart,
om ock mer mödosam.
Blott den förgicks på lifvets älf,
som öfvergaf sig själf . ..

— 48 —