Sida:Blanckamäreta-1614.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
13

3.

Dir thu ich mich ergeben
Für alle Menschen Kind /
Der jetzt gewint das Leben / Leben /
Von Gott ergeben sind.

4.

Daran solt du gedencken
Hertzallerliebste mein /
Mein Hertz thu ich dir schencken / schenken /
Es sol dein eigen seyn.

5.

Kein Mensch sol uns fort scheiden /
Allein der getrewer Gott /
Der dich und mich all beyde / beyde
Zu sammen gefüget hat.


H. Byrg.

Haff tack för sångh min Nächtergaal /
Förminskat är myckit wårt qwaal.

F. Märet.

Som bäst talas låthom bestå /
Och til wår siuke Fadher gå.

H. Byrg.

Om j ginge til dödhen in /
Wore iagh och wedh samma sin.
Doch tagen j en annan leedh /
Jngen weet wij ha talas wedh:

F. Märet.

Min hiärtans Rosz far wäl en stundh:

H. Byrg

Du och så min Rosz sammalundh.

Actus I. Scena VI.

Byrger / Erich / Waldemar och Torkill.

ACh wij äre i störste nödh!
Wår Härfar är nu blijffuin dödh /
Then oss hafuer hafft mycket kiär /
Wår upfödelse witne bär.

Han
C jj