Min Drotningh om thenne här ordt
Går i landet ett rychte stort.
Jagh hörde och här om ett taal
Senast i Edhers Nådes saal.
Jagh sådant intet weeta kan /
För fem Åhr iagh som först här an:
Anna / Du har här först omrördt /
Kiäre sägh hwadh har du hördt?
Håtuna hether thenne Borgh /
Här fick Signil stor hiärtans sorgh:
War thet icke för Habors skul /
Hwilken hon war i döden hul?
Habor han war en Härtigh skiön /
Om Fröken Signil war hans bön:
Hennes Härfar stodh thär emoot /
Til then Kärleek war ingen boot.
Han war förrådt på hennes arm /
Bleff hengdt sedan medh stort alarm:
Signil brände sigh sielff til glödh:
Så stor war thenne Kärleekz nödh!
Ach / thet giör wee sådant höra /
Thwij den kärleek wil förstöra.
Thet wore oss til stor lijsa /
Täcktes Edhers Nåd then wijsa
Siunga om Kärlighetens macht /
Som har mången i iorden lagt.
Til sångh är mächta tungt wårt bröst /
Hiälper under medh edher röst.
Wijsan.
1.
EN gröön skogh ligger på wår öö /
Thär wäxer up en lustigh lindh /
