Sida:Blanckamäreta-1614.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

38


Then migh slår / han får wist igen /
Til händerna är iagh ey seen.

Bengt Riddare.

Godh dagh i Sweriges Förstar twå /
Jagh wil edher låtha förstå /
Om i både på Kongens saal
Jngå / händer edher stort qwaal:
Thär begynnas sådant ett kijff /
J miste både edhert lijff.
Ty haffuer mitt taal i gran acht /
Minnes iagh edher thet har sagt.

H. Erich.

Hören i broder hwardh han spår /
Jag fruchtar såledhes oss går.

H. Wald.

Sådant är ett lögnachtigt roop /
J haffue fördt oss nogh i hoop:
Ty skal thet icke mera skee /
J Åth wår träta skolen lee.

Bengt Riddare.

Edher må gå som lyckan wil /
Jagh ångrar iagh talte ehr til:
Jngen dåre kan elden sky /
Och ingen kan sin skäpna fly.

Actus IV. Scena III.

K. Byrger. D. Märeta / H. Erich och H. Waldemar.

K. Byrg.

O Huru lyckesam är migh
Thenne dagh och stund wisserligh!
På hwilken migh är then nåde
Aff gudh bewisst / at iagh bådhe
Mine bröder sehr hos migh här /
Ty thet har warit mitt begär
J monge Åhr / nu är thet skeedt
Thär om iagh gudh har offta beedt


Nu