Har tack alle för wilian godh /
Jagh bär til edher gunstigt modh:
Och endoch kroppen han är kort /
Är doch modet i honom stort.
Jagh tackar ehr aff hiärtans grundh /
På hans Nådz wägne sammalundh:
Wil och hans Nådh uptuchta så /
Han medh tijdhen kan förestå
Landet medh prijsz / ehr til behagh
Kommer all ting uthi godh lagh.
Men nogh här om / hwar nu hemgår /
Kommer tilsamman fram i wår.
Actus V. Scena III.
Karl och Holger / Konungh Magni Hoffjunkare.
WÄlkommen hem kär broder min /
Huru är gången reesan din?
Lyckeligh är migh i hand gått /
Men sägh huru har här tilstått?
Jagh må för sanning seija digh
All ting affgångne hugneligh.
Ty sädan du drogh til Ryszlandh
Är wår unge Kugh blijffuen man /
Til Sweriges Konungh är han krönt /
Sigh moot landet förhåller skiönt:
En Drotning ifrån Frankerijk
Haffuer han och bekommet rijk /
Dråtningh Blanka hon kallat är /
Konungen hon aff hiärtat kiär:
Thet har warit oss til stor mon
Att styrt har Masz Kättilmundson:
