Hoppa till innehållet

Sida:Blanckamäreta-1614.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

60


Ingerdh.

Christus har stijchtat ächta standh /
Han slår thet ey om medh sin hand.

S. Marg.

Christus lefde kijsker som wij /
Giffta sigh är stort flåkerij /
Huszbekijmber / och barnsängz nödh
Thär i wanke / och en snäll dödh.

Ingerdh.

Gönom barns födho salighet
Bekommer qwinnan / iagh thet weet.

S. Kirstin.

Annorlunda sägar wår Klärk /
I begrijpen ey Andans wärck.

S. Brita.

Kötzligh Menniskia talar så /
Ty låter sådant taal bestå /
Och oss föllier min Fröken boldh:
Systrar / förer henne medh woldh.

Ingerdh.

O iagh arm / och elendigh möö!
I Clöstret iagh leffuandes dödh.

Actus VI. Scena III.

Kongh Magnns / Kong Waldemar / Drotningh Blancka / Swen Lijffknecht / och Jens Danske.

K. Magn

THet wore broder / wårt behagh
I blijffuen hoos oss ähn en dagh /

D. Blanck

Meer gott kunnen i oss ey giöra /
Ähn om i welen oss böönhöra /
Blijfuer hos oss än daghar tre /
Thes förinnan kan myckit ske.

K. Wald.

Iegh haffuer nogsampt nu förstat
I vnnen oss aff hiertet gott /
Iegh har bekijmber och qwijde /
Then tilstäder oss ey bijdhe /
Wårt landh är bortsalt / och pansätt /
Wij mijste thet / kan ske / alt slätt /