Sida:Blanckamäreta-1614.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
61


Då wore min broder min ween
Gåffue han migh Skåne igen /
Hallandh och Blekingen thär til /
Hwilket iegh och förskylle wil /
Komma til hiälp vthi all nödh /
Sta troligen bij til min dödh.

K. Magn.

Wij haffue landh och Rijken noog /
Hwad är Blekingen vthan skoog?
Hallandh är fult medh bärg och daal /
Om Skåne är och ringa taal:
Men Sweriges och Noriges Rijke
The haffua icke sin lijke /
Öffuer them bådhe iagh Kongh är /
Them styrer effter mitt begiär.

D. Blanck.

Oss wore til ringa skadhe
Om i them wår broder tilsade /
Wår Son ärffuer sädan the landh /
Han är wår broders dotter Man:
Barn har han ey mehr / ey får han fleer /
Om arffuedt tror iagh förwist skeer:
Aff Danmark haffue wij hiälp stoor
Begynnar någon moot oss vproor /
Och synes nu fast lijcht thär till /
Wij wethe ey hwart vth thet will.

K. Wald.

Hände oss i dagh then lycke /
Wore thet ett stort wänstycke /
Thet förskyller medh lijff och blodh /
Thär til har iegh wilie och modh /
Min fiende then wara skall
Som edher wil föra på fall.

K. Magn.

Then ey bewekz / han är aff ståål:
Gått åhr / Hallandh och Skånes skåål:


Blek-
I ij