Sida:Blanckamäreta-1614.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
63


Och at iagh tre och tiugu män
Föriagade / murra the ähn /
Som nu stadde i Mächelborgh /
Iagh fruchtar the giöra oss sorgh:
I landet höres myckit hoot /
Rådhett haar satt sigh oss emoot /
Oss affsatt / och vthwaalt igeen
Wår son Erich, oss til stor meen:
Ty wil iagh aff edher förstå
Hwadh rådh wij kunne här til få?

D. Blank.

Han tilfogar oss alt förtreet /
Oansedt han doch bättre weet /
Aff onsko tildrijffuer oss spått /
Migh tyckies thet blijffuer ey gott
Så länge han i lijffuet är /
Oss förijaga är hans begiär /
Cronan skal han nu taga ann /
Regera sädan Sweriges lann:
I Frankerijke går så til
När Barn ey fadren lyda wil /
Giffuer han thet en suppa in /
Hon giör barnet snart bleekt om kinn.

K. Magn.

Sådant kan oss ey mijshaga /
Om i trösten thet så laga?

D. Blank.

Iagh wil giöra min högsta flijt /
Lockar honom medh sööt ord hijt /
När han kommer gönom mitt sweek /
Skal han om näsan blijffua bleek:
Aff wår småswen blijr thet bestält /
Förr är wäl sweeken sådan hält.

K. Magn.

Niels småswen / hwadh digh wår Dråtning
Befaller, giör flytigt all tingh.


Ehrs
I iij