128
Olyckligtvis var tiden för afresan inne, och jag var således ej i tillfälle att lära känna slutet på denna aftagande serie.
Men för att icke lemna ett fullkomligt falskt begrepp om de goda priserna på fortskaffningssättet i Neapel, måste jag tillägga att billigheten uteslutande gäller resorna till de ofvannämde orterna, hvilket förmodligen härleder sig af icke blott begäret till konkurrens, utan äfven af begäret att på bästa sätt söka återfå en del af det jernvägen borttager.
Åt alla andra håll i de underbart sköna omgifningarne måste man taga vagn eller båt, och båda delarne utmärka sig för en fabelaktig dyrhet: man skattar den resande efter behag såväl i den utgift, sjelfva resan gör, som i de enormt tilltagna drickspengarne, hvilka neapolitanarna ha en beundransvärd förmåga att summera.
Men i Neapel är allt, ända ifrån polisen, som tycks ha till sitt förnämsta syftemål att utplundra resande, intill ficktjufvarne, hvilkas outransakliga händighet befinnes omöjlig att motstå, stäldt på prejeri. Värdshusvärdarnes samvetsgrannhet tillåter dem ej att vara mindre patriotiska. Ett rum med blott uppassning: 8 karliner (4 francs) om dagen. Middagar och kaffe i proportion. En månad i Neapel kostar lika mycket som tre i Rom.
Men i trots af allt detta, inbegripet falskt mynt i vexeln, erinrar jag mig ändå med förtjusning Neapel, ty om också i sjelfva staden, med undantag af musée Bourbon, icke är så särdeles mycket att beundra, så skulle jag denna resa förutan ej fått se det underbara Pompeji, ej bestigit Vesuvius, plockat oranger i Sorentos trädgårdar, sett tarantellan dansas af sjömän och landets tärnor, rott omkring på Neapels golf och påmint mig Andersens improvisatör i Capris blåa grotta.
Men jag återvänder till min lusttur.
